Nej, man vänjer sej aldrig!

Jag minns med ett leende på läpparna den tiden då jag kunde sova til 9-10, det var ett par år sen, innan jag blev gravid... Ibland saknar jag det... Hur fantastisk Olle än är så saknar jag att vakna pigg och allert... Aaaaaaaaaaaaah, det var tider det.
Olle sov ofta till 9-10 fram till för ett par månader sedan, men då fick man ju ändå kliva upp och byta blöja och ge flaskan vid 6-7 tiden så det var ändå inte smma sak...
Nu vaknar Olle vid 5-6 och har gjort det ett tag och det är lika smärtsamt varje morgon, man vänjer sej nog aldrig. Nu har vi varit uppe ett par timmar och jag börjar sakta bli till människa. Olle ålar runt på golvet och kämpar för att ta sej fram och som tur är har han inget emot att kravla runt ensam. Ingen risk för överstimulering på mornarna för hans del ;)
Han har förövrigt blivit väldigt rörlig senaste dagarna, tar sej frammåt, bakåt och runt runt runt både på rumpan och ålandes på mage. Kanske kanske att han kommer att krypa ändå, om han inte kommer på ett snabbare sätt att ta sej fram på rumpan vill säga. Gå med gåvagnen är det bästa som finns just nu, sitter han i gåstolen tar han gärna tag i gåvagnen oxå och blir frustrerad när han inser att gåstolen är ivägen... Slänger ut en film på detta senare, just nu ligger kameran på andra sidan rummer och det är för långt borta just nu ;)

Förberedd!

Fick brev häromdagen ang. babysim, vi anmälde oss redan i våras så jag hade nästan glömt bort det. I brevet stod det att man kan förbereda sitt barn genom att bada tillsammans och blöta huvudet. Well, Olle är beredd ;)

Lite immigt blev det. Kan även  säga att jag är väldigt nöjd med att vi valde kombinerad dusch och badkar, mycket lämpligt att "stänga in" Olle när det är badtime istället för att få hela badrummet nerstänkt ;)

Varför blogga?

Okej, här kommer en fråga (eller egentligen många)... Varför ska man blogga? Varför gör man det? Någonstans måste det ju bero på en enorm undantryckt egoism, eller? Varför ska man dela med sej av sin (oftas, även i mitt fall) väldigt vardagliga vardag? Vem bryr sej? Varför skulle min vardag vara så intressant att den är värd att ha en egen adress på den värlsvida webben?

Jag älskar bloggar, men återigen, varför? Vad är det som gör att jag så gärna vill läsa om alla andras relativt vardagliga vardag? Är det för att få bekräftat att de flesta lever liknanda liv som mej? Är det för att försökra mej om att jag inte lever ett tråkigt liv? För med handen på hjärtat så går ju de flestas liv ut på att handla mat, ta en fika, hålla middagsbjudningar osv osv...

Jag började blogga för att mina närmsta vänner som bor i "far far away -land" skulle kunna hänga med i vad som hände i renoveringen av huset. Men det handlar kanske om 5-6 personer och det hade ju inte varit svårare att göra en maillista och maila dem med jämna mellanrum... Nu är det ju 30-40 personer om dagen som är in och gluttar och jag ska inte sticka under stolen med att det är lite smickrande på nåt vis; att min vardagliga vardag intresserar så många... Bloggen har haft många olika inriktningar, renovering, studentliv, samboliv och nu familjeliv och till vis del sorgen efter mamma. Jag tycker att det är skönt att få skriva av mej lite tankar och känslor när det börjar bli fullt, men vem är jag att inbilla mej att det intresserar någon annan?

Hmm, det är lördag. Ikväll ska jag och Christopher ha kräftskiva på tu man hand. intresseflagg? ;)

Bara för att förtydliga: Jag gillar bloggar, och jag vet att vi är många som gör det... Jag funderar mest på varför...

Jag ger lekmattan högst en månad till...

Den är nämligen ivägen...

Hihi, har ni sett att comhem har en ny reklam med de gaggande tvillingarna? Olle blir helt paralyserad när den reklamen kommer :)

Så har DET hänt!!

Ni som känner att ni vill bryta all kontakt med mej efter detta- Jag förstår er, det är okej!
Var in till stan nyss och skulle handla på Maxi, och ja, det handlar om de förbannade familjeparkeringarna! När jag ska till att parkera på den sista lediga parkeringen glider det fram en liten jetta framför mej och snyter parkeringen av mej... Jag blir förbannad och väntar och ser att det (Såklart!) är en gubbe med innerslangen framme och en kärring som troligen har huckle och rutigt förkläde på sej när hon är hemma! Nåt slår över i huvudet på mej och jag lägger mej på tuten! Innerslangen med bihang kommer fram och undrar:
"Har du något problem?"
Jag ser rött och svarar vänling med väldigt bestämt att:
-Ja, det har jag ta mé tusan! Detta är familjeparkeringar, de är till för familjer!
Innerslangen: "Ja, men vi är gamla och skröpliga och orkar inte gå så långt"
Jag granskar paret och tycker nog att de ser tillräckligt pigga ut för att ställa sej en rad bakom på parkeringen men jag sansar mej och förklarar att om man är så skröplig så finns det handikappparkeringar som man kan stå på om man har tillstånd. Dessutom sov Olle så jag skulle måsta ta ut vagnen och jag försökte förklara att det inte är möjligt på en vanlig parkeringsplats utan att repa minst en bil... (Helst deras). Jag är måttligt road (förbannad) när innerslangen lyser upp och pekar 50 meter bort och visar att "där blir det en ledig familjeparkering nu". Jag töck pellen i botten och åkte snällt dit och parkerade istället... Jag är vek, men förbannad!

Fjantigt av mej?
Kan man tycka, men ha då i åtanke att familjeparkeringarna har retat mej i snart 8 månader och jag klev upp kl 5 imorse!
Nu har jag lugnat ner mej lite men jag känner mej fortfarande förbannad. Just nu är jag nog mest förbannad för att jag inte kunde hålla känslorna i styr från början och snällt inväntat en parkering och svurit i det tysta. Alternativt att jag inte polerade innerslangen med arslet på frun! Nu blev det en ganska mesig "utskällning" och jag misstänker att jettan kommer fortsätta stå på familjeparkeringen.

Eh...

Dialekter...

Jag tycker om dialekter och jag älskar faktiskt att jag har en egen... Man blir glad av att höra olika "klang" hos folk när de pratar. Många försöker träna bort sin dialekt och en del byter medvetet/omedvetet dialekt när de är på resande fot. Jag kan nog snarare vara den som "brer på" lite, helst när jag är i exempelvis stockholm. Pappa är dialektlös, ja det vill jag nog påstå. Pappa är född i finland uppvuxen i eskilstuna m.omnejd, tror han har bott i jämtland en period också och nu har han bott här i över 30 år. Han har blandat så många dialekter att han inte har någon, på nåt vis, typ, bah ;)

Madde kommer från Töllsjö, hon pratar en blandning av värmländska, småländska och göteborgska... Fast hon har säkert ett namn för sin dialekt (?)men för oss utomstående är det nog bästa sätter att föörklara dialekten på. Madde pratar roligt även när hon är arg, och även när hon menar allvar är det liksom med en glad "klang". Det gillar jag!

Min kurator är från tjotahejttiuppinorr och hon pratar norrlänska så det dönar om det! Det är mysigt och avslappnande på nåt vid "Va tyschä du om dä?" "Hur känn du dÅ?" Behagligt värre om jag får säga det själv :)

Stockholmare som inbillar sej att dom inte har någon dialekt låter antingen väldigt dryga eller korkade, syrrans barn Anton och Amanda låter dryga- men på ett barnsligt och gulligt sätt :)

Varför skirver jag om detta? Jo, jag kom att tänka på det nyss när jag blev lite ledsen och tröstade mej med en sak Karin (kuratorn) sagt och när jag tänkte det så tänkte jag på norrlänska. (Och norrlänska är INTE samma sak som hälsingemål!) Så nästa gång ni är lednsa, tänk nåt på norrlänska får ni se ;)

Bajs bajs bajs bajs baaaaaaaaaaaaajs....

Ointresserad av Olles avföring? Sluta läs!
Olle har ju varit aningen besvärlig sista tiden, vaknat på nätterna och varit väldigt gnällig stundvis. I Söndags sket han ner sej tre gånger, riktigt blött, samma sak i måndags. I Tisdag sket han oxå ner sej, men då var det grönsvart och inte helt löst! Nästan så som det var i början ni vet (Minns inte vad det kallades)... Först misstänkte jag magsjuka men nu känner jag mej ganska säker på att det är tänder det handlar om. Även igår sket han ner sej, fast bara en gång av tre(!!) bajsningar, Olle bajsar normalt en gång om dagen. Vad ville jag ha sagt med att berätta detta? Njae, inget egentligen.

Idag är det mammagrupp iaf, ska bli lite skoj att träffa de andra igen efter sommaruppehållet.
Eh, det är för tidigt för att blogga... Slänger mej på golvet med Olle och försöker vila lite istället.