Problemnäsa!

Gah! Jag är alltid täppt i näsan känns det som... Förutom i sommras när jag fått den fantastiska sprutan då förståss.
Nu känner jag att jag börjar lessna på att aldrig kunna andas och vakna i panik om nätterna med en torr gom i fulla bihålor.
En tanke är ju att jag kanske är allergisk mot mer än pollen, men isf måste det ju vara något som sprutan hjälper emot eftersom jag inte snorade när jag fått den... Inte så troligt kanske? eller?

Sen är det ju den förbannade nässprayen, jag har kanske använt den för mycket. Jag försöker att inte göra det och byta märken osv. men faktum kvarstår ju att utan sprayen får jag panik... Det är ju en ganska trolig tanke känner jag. För jag känner mej inte förkyld utan bara täppt. Igår letade jag fram en nässpruta/nässköljare jag köpte för länge sen, fyllde den med koksaltlösning och skäljde igenom näsan ett par vändor. Och det kändes bättre, för stunden. Sen gjorde jag det igen innan jag gick och la mej men då fick jag en jäkla obehaglig känsla bakom näsan och när jag vaknade på natten var jag lika täppt som vanligt. Men skam den som ger sej! Idag sköljde jag igen, men då var jag nog för tät redan för då kändes det som att jag sprutade hjärnan full med koksaltlösning. Ska prova skölja några dagar och se om det blir bättre, annars måste jag nog fasen kolla upp saken närmare.

Ja, sånt funderar jag på en lördagkväll...

Bättre idag...

Jodå, idag är det bättre... Sorg är fan inte att leka med!

En skänk från ovan?

Precis när jag samlat mej och började kunna urskilja konturer genom svullna tårfyllda ögon ringde Emma och var i krokarna och frågade om hon kunde komma förbi på lite skitsnack. Det måste väl ändå ses som en skänk från ovan? Hon kom och lyfte upp mej, tänk vad oväntat och rätt!
Nu ska jag gå i säng och imorgon när jag vaknar hoppas jag på strålande sol och en unge som tar sovmorgon till 7! *ger mej på en önskan till* ;)

Upp som en sol och ner...

Fredag fredag fredag! Åh, vad jag uppskattar fredagar nu för tiden!! :) Verkligen, jag är helt slut och denna helg har vi I N G E N T I N G planerat mer än att vi ska åka och gratta min brorsdotter Nora som fyller år imorgon... Det var verkligen en evighet sen vi hade en så oplanerad helg, skööönt om du frågar mej.
Just nu sitter jag solo i soffan. Olle sover och Christopher är ute och lägger nät med Freddan. Har tillbringar senaste timmen med att försöka få till en duglig terminsplanering för NO, men det är lixom fredag så det funkar inte riktigt.

Jag vet inte om det är vädret, stressen på jobbet eller något annat men jag har känt mej nedstämd senaste dagarna... Är inne i en alldeles osocial period känner jag. På vardagarna är jag för trött för att dra iväg på nåt efter jobb och middag, och helgerna har ju som sagt varit fullspäckade senaste tiden. Lite vardagsumgänge kanske vore nyttigt, jag kanske får sån lov at trotsa tröttheten och pallra mej ut på kvällarna. Kanske man rent av skulle ta upp träningen igen, tänk om det är den jag saknar :o Det vore ju galet olikt mej, men underens tid är kanske inte förbi.

Jag har tänkt mycket på mamma också nu på slutet. Inte bara på ett ledset vis utan hon dyker bara upp allt oftare... Och så kommer skuldkänslorna, jag är på lunden för sällan, jag gråter för sällan och jag sörjer "fel". (Oj, nu gick jag tydligen på en öm tå hos mej själv för tårarna forsar efter tre meningar). Det är så svårt!! Snart har det gått två är sedan hon gick bort, 2 ÅR är ju sjukt länge och det har ju verkligen hänt huuur mycket som helst på dom två åren! Ändå känns det inte som att jag ens förstått vad som hänt, än mindre sörjt (heter det verkligen så?). Allt rullar liksom på i en sjujäkla fart...
 Men vad ska jag göra då? Stänga in mej och dra täcket över huvudet, vägra äta och dricka och gråta ett par veckor? Börja bära sorgekläder? Meditera? Återuppta piercandet? Hur gör man??! Det borde finnas en sorgegrupp av något slag där man typ sörjer i grupp. En "proffssörjare" leder gruppen genom alla sorgens stadier och efter 16 veckor är man "färdig", varför finns det ingen grupp??!!!
Bläää...! Min myskväll i ensamhet blev tydligen en gråtkväll i lika mycket ensamhet, men nu när jag är igång är det väl lika bra att gå all in och dra igång Sonja Aldén.

Trevlig helg på er!

Mardröm

Visst händer det att jag drömmer obehagliga drömmar ibland, men inatt drömde jag verkligen en mardröm! Jag och en av mina elever blev jagade av 4 galna mördare... Så jäkla verkligt var det oxå, jag vet precis vart vi var och jag kommer fortfarande ihåg massvis ifrån drömmen. Vaknade helt blöt i svett, skakig och uppjagad. Dessutom gnagde jag typ sönder tungan i sömnen så jag har gått och haft ont hela dagen. Just nu känner jag mej lite som ett litet barn och gruvar mej för att gå och sova igen... Och Christopher är inte hemma heller, ganska illa nu faktiskt...

Kanonhelg!

Oj vilken välbehövlig helg vi haft! Middag i fredags i trevligt sällskap, t.o.m Christopher hade riktigt trevlig och erkände att "nya bekantskaper" inte alltid är pest och pina ;)
På lördagen gick Jag och Olle på marknaden en sväng. Jag hittade det jag sökte och brände 1000 spänn på under en timme, men nu är Olles garderob ull-fylld ett tag framöver. Även jag unnade mej några nya ull-sockar :) åkte en karusell också, ett tåg som åkte ett par varv på en liten bana i typ 2 minuter á 80 spänn! Även jag fick betala för min biljett, sjukt om jag får säga mitt. Det var ju lika mycket för karusellskötarens som för Olles skull jag åkte med. Eftersom karusellen inte hade någon åldersgräns borde jag ju i princip kunnat satt Olle själv på tåget och lämna över allt säkerhetsansvar på karusellskötaren? Men eftersom han varken pratade svenska eller engelska gick saken inte att disskutera. Irri-irri! Efter markanden åkte vi hem och bytte om till våra nya ull-kläder och drog iväg med husvagnen till låntjärn. Fiske (för pappan) och massa friskluft och bus för Olle och mej tillsammans med Aff-aff och Abou (farfar och morfar) :) Kanonmysigt! Verkligen, husvagn is the shit ;) Det var dock sjukt många getingar där, trötta som tusan men jäkligt närgångna... Och 5 minuter innan vi skulle åka blev såklart Olle stucken/stungen (vad tusan heter det) i nacken! Snacka om att snubba på mållinjen, ett dygn omgivna av getingsjävlar och precis innan vi ska åka sticker en sate... Men det gick bra, Olle svällde upp lite precis vid sticket bara men vi fick salva av en av "medcamparna" och 30 minuter senare syntes bara en liten prick.
Jag hade inget batteri i telefonen så några bilder blev det inte... Det var riktigt länge sen det blev några bilder här inne, ska nog försöka ta tag i det.

Nä, nu ska Olle sova sen ska vi åka till stan och leta höstskor/kängor till honom.

Jodå, vi lever...

Just nu är det bara jobb jobb jobb! Dygnet runt! Just nu har jag tagit mej en liten bloggpaus ifrån planeringen av NO-lektion om luft som ska genomföras imorgon... Och jag har ju redan fått "stämpeln praktikern" på jobbet, vilket ställer rätt höga krav på mej. Läsa i en bok och svara på frågor duger lixom inte utan det ska experimenteras. Vilket jag iof tycker om, och anser är ett väldigt bra sätt att lära sej saker på... Men när tiden inte finns då?! Iof är det ju lite kul att sitta och komma på olika experiment också. När Olle somnat ska jag testa mina hypoteser och se om det funkar så som jag tänker mej... Om det funkar så ska vi "leka med elden" imorgon, vi får väl se hur det går :o

Efter jobbet imorgon har vi blivit bjudna till Maria, Jonas och Hannes... SÅ trevlig ska det bli, jag riktigt törstar efter socialt umgänge!!

Så är det ju marknad i helgen oxå, och nog måste man väl in en sväng och kolla. Kanske Olle vill åka någon karusell oxå :) På shoppinglistan står det ull, ull, ull, ULL... Underställ, strumpor, allt jag kan hitta i ull till Olle.

På lördag blir det årets sista (Hoppas jag verkligen) tur med husvagnen. Då ska vi till långtjärn med morfar, farfar och Ritha... Håller tummarna för att vädret är på vår sida :)