Förvärkar.se

Shit, jag hade ju som sagt inga förvärkar med Olle. Men nu har jag... Inatt vaknade jag med en stenhård mage och ryggont. Lite häftigt samtidigt som det inte känns helt ok eftersom jag sover så värdelöst ändå om nätterna :/
Men det är väl inte mycket att göra åt antar jag. 28 dagar kvar nu, en vecka enligt Christopher som nog börjar bli lite svettig ;)
I helgen har jag varit på två olika klädbytardagar och köpt lite kläder i strl 50/56, en storlek Olle aldrig använde men vem vet, kanske får vi en liten bebis denna gång ;) Köpte även en babysitter som jag kan ha på övervåningen. Med Olle hade vi en babygunga i vardagsrummet, men nu när Olle redan är här har jag svårt at se att vi kommer att begränsa oss till att vara i ett rum så då känns det smidigt med en babysitter som lätt kan byta rum och våning. Nu är det bara den där syskonvagnen kvar, svårast blir det att övertala Christopher att den faktiskt behövs eftersom han inte ser behovet.

Nu ska vi snart på BVC för vägning och mätning av stora killen, ska bli riktigt spännande eftersom det är ett halvår sen sist. Sen får vi se vad dagen har att erbjuda.

Syskonvagn ändå? :/

Hmm, jag har hela tiden tänkt att någon syskonvagn inte kommer att behövas eftersom Olle är så stor och kan stå på ståbräda på vagnen när vi är ute ensamma och dom gånger han kan behöva vagn (Skansen osv) så kommer vi ju vara två och kunna köra en vagn var. Men igår slog det mej att Olle ju kommer att vara hemma 5/7 dagar i veckan och därmed behöva sova middag hemma. Han sover fortfarande ca 2 timmar/lur så det känns som att han kommer att fortsätta med det ett tag. Ska jag släpa runt på två vagnar runt byn när det är sovdags? Så långt hade jag inte tänkt och nu står jag inför ett litet dilemma. Det kommer antagligen att handla om några månader så ska jag köpa en vagn så blir det en begagnad en, men dom är ganska dyra ändå... Alternativet är att jag får rulla två vagnar här hemma på altanen och ta promenaderna de dagar Olle är på dagis. Fan å rå :/

Att växa isär...

Tänk vad många som man en gång i tiden känt väl, och som man idag knappt hälsar på... Ta bara de som man gick i grundskolan med. I 9 år tillbringade vi större delen av vår vakna tid ihop, först i skolan och sen på fritiden. Av de jag gick med skulle jag antagligen bara stanna och prata med låt oss säga 4 stycken, hälsa på 10 och titta åt ett annat håll med resten. Inte för att jag har något emot dem, utan för att jag inte vet vad vi skulle kunna tänkas ha att säga varandra. Satt nyss och spanade runt lite på facebook och insåg då hur långt ifrån varandra vi är. Vi lever liv med kontraster likt natt och dag... Och även om jag är väldigt nöjd med livet jag lever så kan jag inte låta bli att känna mej ganska tråkig. Visst har jag gjort saker, men det var under en kort period. Nu är jag svennebanan på heltid med hus i Iggesund, kombi och andra barnet påväg. Jag arbetar som lärare och planerar sommarens husvagnssemester. Hade någon sagt till mej för 10 år sen att det är vad jag skulle göra som 28-åring hade jag antagligen hängt mej. När jag var 18 hade ju jag stora planer om vem jag skulle bli och vad jag skulle göra. Det var inte det här... Missförstå mej rätt, jag ångrar inte att jag är där jag är, men kanske ångrar jag en del tåg jag inte hoppade på. Dessa tåg har avgått sedan länge och tyvärr måste jag erkänna att jag ibland valde att inte hoppa på av fel anledningar. Kanske var jag för feg? Antagligen var jag det.
Är detta en begynnande 30-årskris? Njae, snarare något som precis slog mej. Och gudarna ska veta att det inte behöver vara slut på äventyr i mitt liv, bara det att de antagligen blir ännu äventyrligare med familj ;)

Imorse lämnade jag Olle hos min moster istället för på förskolan. Dom har varit ute på kastellholmen och grillat korv, men han började med att  tjata till sej vofflor kl 8.30 när han kom dit :)

Nä, nu ska jag ta och slänga ihop någon otroligt vardaglig och trist middag till mina killar som bör vara på G hemmåt :)

Det skiter jag i!!

Gah! Vad less jag bli på alla "Snart kommer det mer snö och kyla så gaska inte upp dej-puckon".  Det är klart att det kommer att komma mer snö, och kylan kommer oxå att komma, men skadar det att man blir lite vårsprallig för en dag eller två?! Va?! Va!? VA?!

Maaaaaaaaat

Här sitter jag och äter, det känns inte som att jag gör nåt annat nu för tiden. Så fort jag går i säng (jaa, runt 21 sådär) blir jag vrålhungrig och då är det kört. Ingen idé att försöka förtränga det heller för på en kvart har jag hunnit bli besatt. Ikväll hägrade friterade pommes, men jag nöjer mej med macka och fil. Jag drömmer om kött, på riktigt! En blodig jäkla biff- Fy fan va gött!!!

Idag har jag varit hos Dan Marsch i näsviken och fått massage. Smärtsam sådan- men välbehövlig! Just nu känns hela ryggen som ett enda stort blåmärke. Men med tanke på låsningarna och knutarna han tröck bort så kommer det nog vara värt det om ett par dagar.

Nu har jag fikat färdigt, jag är inte tillfredställd- men mätt.

Varför??!

Om man är dyngtrött och har grinat och gnällt sen middagsluren och någon serverar kvällsfika i sängen och bäddar ner en pussar på en och säger "godnatt, sov så gott nu". VARFÖR SOVER MAN INTE DÅ???!! VA??! Jag skulle då göra det direkt! Skulle inte tveka en sekund... Sulle inte ens behöva kvällsfika, puss eller ens ett godnatt. Om någon bad mej att sova så skulle jag sova på sekunden!
Men inte Olle é!

Fixerad

Var på MVC imorse. SF-mått på 35 (precis som med Olle). Bebisens huvud var fixerad och låg lååång ner enligt BM. Nu vet jag ju att det inte behöver betyda ett dugg och Olle var fixerad redan vid v. 30 om jag inte missminner mej. Dock verkar det vara rätt ovanligt att bebisen fixerar sej såhär tidigt när man är omföderska... Men jag kanske inte räknas som omföderska? Jag har t.o.m. för mej att jag räknas som förstföderska eftersom jag blev snittad. Nåväl, det gick iaf upp för mej idag att det faktiskt inte är så fasligt lång tid kvar. Allt är ju relativt såklart men jag känner mej inte sådär kräkless än och hoppas att jag ska kunna hålla mej ifrån det ett par veckor till och lyckas jag med det är det ju "bara" ett par (Ok, 4 om det vill sej riktigt illa) veckor som jag behöver vara kräkless. För sen kommer bebis! På riktigt, en bebis- hur gör man med en sån? Har jag haft någon bebis? Minns inte :/  Ojojoj, kanske man borde börja se över alla bebisprylar, puttsa upp vaggan och vagnen och tvätta lite kläder...

Nu ska jag och Olle städa, sen ska vi dejta Liv :D