Hur i hela friden tänkte jag när jag satte datum 21/9??! Det är ju en evighet dit! Jag vill gitfa mej imorgon... Eller kanske inte just imorgon, men om ett par veckor skulle kännas överkomligt, mer än 3 månader känns olidligt långt... Faaast om man ska se det kroppsligt så är det ju faktiskt inte alls långt, jag måste få en spark i arslet och det fort! Men det är svårt när frysen är full med glass och grillsäsongen är i full gång. Klänningen håller på att sys så den lär inte komma än på ett par veckor, men när den kommer och jag ser hur långt bort passformen är kanske motivationen kommer i samma paket?
Imorgon ska jag till frissan iaf, välbehövligt kan jag lova! Då ska vi se över alternativen inför den stora dagen också :)
Olle har feber och sover sen några timmar tillbaka så jag borde försöka få med mej lillan i säng också då jag misstänker att det blir tidigt imorgon...
tisdag 11 juni 2013
måndag 10 juni 2013
Tihi
Musiken då... Gah! Det finns ju så många vackra sånger, jag skulle kunna tänka mej att gå in i kyrkan, säga Ja och sen ha en koncert på ett par timmar ;)
Nu har jag dock bestämt mej (tror jag... igen!) Min brors barn Nils och Nora ska sjunga på dopdelen. Under vigseln ska Åsa och Liv sjunga en sång och pappa en annan. Åsa och Liv ska även sjunga till första dansen på festen är det tänkt. Sen kom jag på idag att vi (jag) även måste välja två psalmer och in- och utgångsmusik. Psalmerna känns mindre viktiga, jag valde två som avr hyffsat korta och med fin text. Ingångsmusiken har jag bestämt sen länge och utgångsmusiken hittade jag den perfekta idag! :)
Men nu känner jag mej nöjd med musikvalen iaf och jag längtar om mörjligt ännu mer! Jag kommer fulgrina hela tiden i kyrkan men förhoppningsvis hinner jag samla mej fram åt kvällen ;)
Det är svårt med bloggen nu, helst vill jag ju bara skrika ut hur bra allt kommer att bli samtidigt som jag vill att det ska bli en överraskning för gästerna (och jag vet att en del av dom läser bloggen)...
Nu ska jag kasta Olle i säng och göra färdigt de sista inbjudningarna så jag kan slänga dom på lådan ikväll :)
Nu har jag dock bestämt mej (tror jag... igen!) Min brors barn Nils och Nora ska sjunga på dopdelen. Under vigseln ska Åsa och Liv sjunga en sång och pappa en annan. Åsa och Liv ska även sjunga till första dansen på festen är det tänkt. Sen kom jag på idag att vi (jag) även måste välja två psalmer och in- och utgångsmusik. Psalmerna känns mindre viktiga, jag valde två som avr hyffsat korta och med fin text. Ingångsmusiken har jag bestämt sen länge och utgångsmusiken hittade jag den perfekta idag! :)
Men nu känner jag mej nöjd med musikvalen iaf och jag längtar om mörjligt ännu mer! Jag kommer fulgrina hela tiden i kyrkan men förhoppningsvis hinner jag samla mej fram åt kvällen ;)
Det är svårt med bloggen nu, helst vill jag ju bara skrika ut hur bra allt kommer att bli samtidigt som jag vill att det ska bli en överraskning för gästerna (och jag vet att en del av dom läser bloggen)...
Nu ska jag kasta Olle i säng och göra färdigt de sista inbjudningarna så jag kan slänga dom på lådan ikväll :)
lördag 8 juni 2013
Tihi
Nu är inbjudningarna färdiga och en del har hunnit ut. Jag spräckte budgeten så jag snålar på portot och ger i handen till dom som bor i krokarna ;)
Maten har jag ändrat mej med och kommer troigtvis att catera den istället för att stå och göra den själv (men hjälp av många som erbjudit sej iof) Jag kan dra in på en personal iaf då och behöver bara 2 servitörer/allt-i-allo-personer under kvällen. De ska få plocka fram maten (buffé) plocka undan och diska och stå i baren under kvällen. Om jag hade valt att göra maten själv hade det behövts en person till då det skulle behövas förberedelser och sånt... Och eftersom jag har så många fina i närheten av mej så har jag fixat ceteringen så bra att den personalen jag spar in nog kommer jämna ut kostnaderna :)
Jag har aldrig någonsin varit så taggad att spara pengar som jag är nu, jag har gett mej fan på att gifta mej för 15000:- och inte en krona mer, innan jag ber Christopher skjuta till pengar ställer jag mej på stan med en bössa och tigger. Han menar fortfarande på att det är en ooooomöjlighet, men han ska nog få se ;)
Hittills har jag gjort av med:
Inbjudningar: 400:-
Klänning+skor: 940:-
Om jag håller min egen budget på precis alla poster kommer slutsumman att bli 14790:- men det återstår att se ;)
Maten har jag ändrat mej med och kommer troigtvis att catera den istället för att stå och göra den själv (men hjälp av många som erbjudit sej iof) Jag kan dra in på en personal iaf då och behöver bara 2 servitörer/allt-i-allo-personer under kvällen. De ska få plocka fram maten (buffé) plocka undan och diska och stå i baren under kvällen. Om jag hade valt att göra maten själv hade det behövts en person till då det skulle behövas förberedelser och sånt... Och eftersom jag har så många fina i närheten av mej så har jag fixat ceteringen så bra att den personalen jag spar in nog kommer jämna ut kostnaderna :)
Jag har aldrig någonsin varit så taggad att spara pengar som jag är nu, jag har gett mej fan på att gifta mej för 15000:- och inte en krona mer, innan jag ber Christopher skjuta till pengar ställer jag mej på stan med en bössa och tigger. Han menar fortfarande på att det är en ooooomöjlighet, men han ska nog få se ;)
Hittills har jag gjort av med:
Inbjudningar: 400:-
Klänning+skor: 940:-
Om jag håller min egen budget på precis alla poster kommer slutsumman att bli 14790:- men det återstår att se ;)
onsdag 5 juni 2013
Igår var vi på bvc för en omgång mätning och vägning. Hon var då 10 veckor och en dag:
56,5 cm lång och hon vägde 5100 gram.
När Olle var 11 veckor och en dag var hans mått: 6600 gram och 62 cm. Så storleksmässigt skiljer de sej åt men inte i övrigt för båda bara sover, äter och soooover. Ingrid är snäppet mer sovande faktiskt. Det är knappt så att jag vågar skriva det men sen några veckor tillbaka sover hon 8-9 timmar per natt i stöten och på dagarna sover hon också väldigt mycket. Olle sov också mycket, men han vaknade för mat iaf en gång per natt... Så vägde han ju mer också ;) Nu vågar jag inte ens hoppas men om det fortsätter såhär misstänker jag att vi har ensjujäkla tonårstid framför oss med revolt och jävulskap ;)
Idag och även igår gick större delen av dagen åt till att fixa med inbjudningarna. "Keep it simple" tänkte jag, men ska man göra 80 inbjudningskort så spelar det inget roll hur simple man håller det, puh! Men det blir fint och jag är nöjd, prägeln är satt :)
56,5 cm lång och hon vägde 5100 gram.
När Olle var 11 veckor och en dag var hans mått: 6600 gram och 62 cm. Så storleksmässigt skiljer de sej åt men inte i övrigt för båda bara sover, äter och soooover. Ingrid är snäppet mer sovande faktiskt. Det är knappt så att jag vågar skriva det men sen några veckor tillbaka sover hon 8-9 timmar per natt i stöten och på dagarna sover hon också väldigt mycket. Olle sov också mycket, men han vaknade för mat iaf en gång per natt... Så vägde han ju mer också ;) Nu vågar jag inte ens hoppas men om det fortsätter såhär misstänker jag att vi har ensjujäkla tonårstid framför oss med revolt och jävulskap ;)
Idag och även igår gick större delen av dagen åt till att fixa med inbjudningarna. "Keep it simple" tänkte jag, men ska man göra 80 inbjudningskort så spelar det inget roll hur simple man håller det, puh! Men det blir fint och jag är nöjd, prägeln är satt :)
måndag 3 juni 2013
Man kan ju bli svettig för mindre!
Nu har Björklund kommit på (okej, kanske inte helt ensam men ändå) att kraven för lärare ska höjas, lämplighetsprov, bättre språkkunskaper och en min.gräns på högskoleprovet. Bra där! Det säger jag inget om och på sikt kan man ju hoppas att det även höjer statusen på yrket. Den administrativa arbetsbörda nska också minskas bla genom att kraven på de inividuella utvecklingsplanerna sänks. Också bra! Men, men meeeeeeen: Det krävs mer för att yrket ska locka! Jag har själv avrått flera personer från att bli lärare då bilden av en lärares yrke i mångt och mycket är väldigt skev. Det handlar inte längre främst om att undervisa. Lärarnas främsta uppgift idag är att uppfostra eleverna, ge dem goda värderingar och göra dem till goda samhällsmedborgare. Det är vad vi behöver utbildning inom! Jag har en god utbildning i att undervisa i matematik, och det gör jag ungrfär 10-15% av min arbetstid. Resterande tid handlar om konflikthantering, arbetslagsträffar där vi diskuterar undervisningen till viss del, men även där går den mesta av tiden till att diskutera enskilda elever och hur vi på bästa sätt ska lösa rastsituationer.
Det behövs kompitenta lärare, men det behövs även kompitenta skolkuratorer och föräldrar. Vart är föräldraansvaret idag? En del föräldrar tar ju inte ens ansvar för att barnen kommer till skolan. Ännu mindre hller de sej uppdaterade från skolan om barnens utveckling. En gång per termin kommer de (i bästa fall) på utveckligssamtal 20 minuter. Alltför ofta kommer de oförberedda och sitter och nickar hela samtalet. Ibland kommer de med kritik som eleverna framfört, ofta taget helt ur sitt sammanhang eller en icke sanningenlig version... Nu är det såklart inte alltid så! Gudarna ska veta att det finns föräldrar som är engagerade, men jag tycker att det ofta är så att föräldrarna lämpar över allt som har med skolan på oss lärare och pedagoger. Om jag kom hem från skolan och berättade att min lärare var dum i huvudet och hade "straffat" mej på något vis var alltid första frågan från mamma och pappa "Vad hade du gjort?" Men så verkar det inte vara längre...
Forskning har visat att mer resurser och mindre klasser inte alltid är den bästa lösningen, och det kan jag faktiskt köpa. Jag tror att lösningen är fortbildning för lärarna. Lär oss hur vi ska hantera alla situationer som dyker upp och visa oss hur vi på bästa sätt bemöter eleverna i deras vardag och i deras lärande. Jag är rätt ny i gamet och jag har många idéer som jag vill testa från min tubildning och egna erfarenheter, men ensam är inte stark. Det är svårt att ändra på den traditionella skolan och det krävs mycket från oss lärare och vår ledning- men ge oss möjligheten!
En annan sak jag tror vi måste göra är att lita på att eleverna vill lära sej. De behöver guidning och vägledning, men de vill lära sej. Vi lärare måste lära dem att lära sej. Att individanpassa all undervisning är otroligt tidskrävande och en näst intill omöjlighet, men vi kan anpassa vår undervisning så att den passar alla elever. Det kräver en hel del arbete det också, men det är ju väldigt mycket roligare och mer inspirerande att undervisa om man har eleverna med sej, och då är det värt extra arbete.
Nu blir jag hemma ett år, men sen ska jag ut på banan igen och jag hoppas att jag ska hitta gnistan och engagemanget igen, och efter mitt möte med rektorn för ett par veckor sen känns det väldigt positivt :)
Det behövs kompitenta lärare, men det behövs även kompitenta skolkuratorer och föräldrar. Vart är föräldraansvaret idag? En del föräldrar tar ju inte ens ansvar för att barnen kommer till skolan. Ännu mindre hller de sej uppdaterade från skolan om barnens utveckling. En gång per termin kommer de (i bästa fall) på utveckligssamtal 20 minuter. Alltför ofta kommer de oförberedda och sitter och nickar hela samtalet. Ibland kommer de med kritik som eleverna framfört, ofta taget helt ur sitt sammanhang eller en icke sanningenlig version... Nu är det såklart inte alltid så! Gudarna ska veta att det finns föräldrar som är engagerade, men jag tycker att det ofta är så att föräldrarna lämpar över allt som har med skolan på oss lärare och pedagoger. Om jag kom hem från skolan och berättade att min lärare var dum i huvudet och hade "straffat" mej på något vis var alltid första frågan från mamma och pappa "Vad hade du gjort?" Men så verkar det inte vara längre...
Forskning har visat att mer resurser och mindre klasser inte alltid är den bästa lösningen, och det kan jag faktiskt köpa. Jag tror att lösningen är fortbildning för lärarna. Lär oss hur vi ska hantera alla situationer som dyker upp och visa oss hur vi på bästa sätt bemöter eleverna i deras vardag och i deras lärande. Jag är rätt ny i gamet och jag har många idéer som jag vill testa från min tubildning och egna erfarenheter, men ensam är inte stark. Det är svårt att ändra på den traditionella skolan och det krävs mycket från oss lärare och vår ledning- men ge oss möjligheten!
En annan sak jag tror vi måste göra är att lita på att eleverna vill lära sej. De behöver guidning och vägledning, men de vill lära sej. Vi lärare måste lära dem att lära sej. Att individanpassa all undervisning är otroligt tidskrävande och en näst intill omöjlighet, men vi kan anpassa vår undervisning så att den passar alla elever. Det kräver en hel del arbete det också, men det är ju väldigt mycket roligare och mer inspirerande att undervisa om man har eleverna med sej, och då är det värt extra arbete.
Nu blir jag hemma ett år, men sen ska jag ut på banan igen och jag hoppas att jag ska hitta gnistan och engagemanget igen, och efter mitt möte med rektorn för ett par veckor sen känns det väldigt positivt :)
söndag 2 juni 2013
Lord, vilka dagar vi haft!
Underbara fantastiska ljuvliga sommar! En bildbomb känns lämplig:
Tihi... I veckan går inbjudningarna ut... Tihi...
 |
| Sova ute är härligt när solen skiner |
 |
| <3> |
 |
| balansgång... |
 |
| Busunge! |
 |
| Cykla är det bästa som finns! |
 |
| Ah, åka "buuling" hos farmor kanske är snäppet bättre ;) |
 |
| Skitunge! |
 |
| ...med tillhörande fötter. |
 |
| "Kom mamma, nu åker vi!" |
 |
| Trött kille som vuxit ur vagnen.
|
lördag 1 juni 2013
Dagarna och veckorna går...
Olle är på allvar fortfarande världens mest fantastiska unge! Han får oss att gråta av skratt dagligen och han är så snäll. Självklart kan han trotsa oxå, men tom. då får han oss att skratta. Igår när han inte skulle ha blöja på sej när vi skulle åka bort tittade han mej rätt i ögonen och sa: "Nej nej nej, vid min skära knorr på svansen NEJ!" citerat från sagan "Tre små grisar" Jag började flabba och han glömde bort varför han var så arg och brast ut i ett gurglande skratt han med. Han är duktig med pottan också och har snart fyllt den med klistermärken (Han får sätta ett på pottan varje gång han gör det han ska på den).
Vi har alltid glamoriserat Olles bebis tid men jag börjar faktiskt tro att Ingrid är snäppet snällare ändå, hon sover hela nätterna sen ett par veckor tillbaka och på dagarna äter, sover och "skrattar" hon mest. Storebror är stolt som en tupp och visar upp SIN Ingrid ;)
Ibland blir jag rädd att vi har det för bra...
Vi har alltid glamoriserat Olles bebis tid men jag börjar faktiskt tro att Ingrid är snäppet snällare ändå, hon sover hela nätterna sen ett par veckor tillbaka och på dagarna äter, sover och "skrattar" hon mest. Storebror är stolt som en tupp och visar upp SIN Ingrid ;)
Ibland blir jag rädd att vi har det för bra...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)