2 minuter!

Så sen var jag med att komma på att vi inte satt in någon "grattis annons" för Olle som fyller år på torsdag... 2 sketna minuter, det är väl själva fan att hjärnan aldrig är på min sida!

Kilo hit och kilo dit!

Jag tänkte att jag skulle göra som förra gången jag gick ner i vikt och skriva ut startvikten här och sen skriva ut resultaten vecka efter vecka. Det funkade ju då, och NU JÄVLAR ska den här kroppen fixas till.
Men så var det det här med kilon hit och dit. Idag väger jag vad det sista delmålet var förra gången. Men det var ju en graviditet sen också och kroppsmässigt hänger, dallrar och viker det sej lika mycket och på samma ställen som när jag startade förra svängen. Så startvikten och ju oviktig, och egentligen är ju slutvikten också det. Det måste omformas! Jag har tagit ett par smärtsamma bilder på mej själv i underkläder idag, OM det lyckas så kan det hända att efterbilderna blir trevligare och då kanske jag visar båda här så kan vi tillsammans skratta åt eländet- Men idag skrattar jag inte.
Jag är inget vidare på att mäta mej själv utan jag kommer att satsa på att se förändringarna i kläder osv. MEN jag har lagt upp ett viktmål också, det är 7 kilo som ska bort.

Tack för mej!

God uppfostran

Sociala medier svämmar över om artiklar om uppfostran och ofta om hur vi gör fel i vår uppfostran. Jag läser dom gärna men inte allt för sällan blir jag frustrerad av vad som står. Det handlar ofta om hur vi omedvetet kränker våra barn och deras känslor. Det handlar om vad vi säger, hur vi säger och när vi säger det vi säger. Kloka och ofta tänkvärda saker står det, men sällan (SÄLLAN) står det något om hur vi istället ska bemöta våra barn. Det retar mej! Artiklarna handlar om hur vi som föräldrar hela tiden gör fel och kränker våra barn mot vår vilja, men då det inte framkommer några konkreta lösningar/tips så är ju artiklarna i mångt och mycket kränkande för oss föräldrar! Jag läser artiklarna och med en kniv i hjärtat inser jag att jag i allra högsta grad ofta är en av de "dåliga" föräldrarna, men jag vet inte hur jag ska förbättra mitt felaktiga beteende.
Jag hoppas, tror och anser att alla föräldrar har för avsikt att ge sina barn den bästa uppfostran vi kan. Vi älskar våra barn över allt annat och vill överösa dom med kärlek och självkänsla och vi gör vårt bästa! Vi kommer att göra fel, på samma sätt som våra föräldrar då och då gjorde fel, på samma sätt som deras föräldrar då och då gjorde fel... Vi gör alla vårt bästa och ingen är ofelbar. Målet är att barnen ska växa upp till goda och lyckliga samhällsmedborgare, och det gör de flesta även om de då och då får höra att någon inte har tid eller att de misslyckas då och då. Jag kommer antagligen att fortsätta läsa dessa inlägg och artiklar och bli påmind om hur fel jag gör, då kommer jag att försöka hitta egna lösningar på hur jag kan göra rätt istället. Ibland kommer jag att lyckas och ibland inte, men jag kommer aldrig att ge upp hoppet om att vara världens bästa mamma till världens lyckligaste barn!

Plugg plugg plugg

Men nu är det snart färdigt med det- för den här gången! På onsdag ska de 3 sista inlämningsuppgifterna in och nästa måndag åker jag till Gävle för slutexaminationer. Sen är jag behörig i No-ämnena också.

Idag var jag och Olle på bio för första gången. Emil i Lönneberga- måttligt spännande. Olle tyckte nog att filmen var ganska dålig och det tyckte jag också! 20 minuter (så länge popcornen räckte) höll han ut sen började myrorna i brallan träda fram. 3 kisspauser och en löprunda framme vid duken hann vi med på 60 minuters filmvisning. Ångrar att vi inte gick på "flygplan"  av pixlar istället när den gick, då hade han antagligen suttit stilla och glott hur länge som helst...

I övrigt görs inte många knop här hemma, Ingrid har haft pyjamas precis hela dagen idag då pappan haft huvudansvaret och dom inte lämnat hemmet. Men så kan det väl få vara en dag. Nu ska ungarna snart i säng och jag och Christopher ska kolla på film och kämpa med att inte sätta i oss något sött!2014!

Vi börjar med tåg...

26/2 ska jag och ungarna ut och åka tåg. Vi ska åka bil till Tyresö och syrran m. familj fredagen den 21/2 med Christopher men jag och ungarna stannar ett par dagar längre så vi ska ta oss hem på egen hand- Nu är det upp till bevis ;)

I övrig är det en lyckans dag, bebisfödande gör en lycklig! Grattis till sonen käraste vän!

Jo, jag veeet...

Jag kan ha sagt att jag absolut inte ska åka utomlands med barnen innan de är minst 5 år. Jag kan ha sagt det, och det kan vara så att den tesen sket sej nu när vi råkade resa med Olle innan han ens fyllt 3. Det kan vara så att jag menat på att det är orättvist mot barnen att "tvinga" dom att sitta stilla på ett flygplan och få ont i öronen bara för att mamman är solkåt, jag kan ha menat det. Men det var ju innan jag visste vilka fantastiska och lättsamma barn vi skulle få (PEPPAR; PEEEEPPAR!), och efter resan med Olle kan jag säga att jag fått blodad tand. Flygresan var ingen match och väl på plats hade han lika trevligt som oss, även om jag veeet att han hade haft lika trevligt här hemma på buspalatset/badhuset. Men sol är trevligt, och semester i kombination med sol är riktigt trevligt! Nu hade vi lite otur med vädret när vi var iväg, men de två soldagarna vi fick hade en perfekt temperatur både för bleka vuxna och lekande barn. Sååå, det kan vara så att vi spånar på en resa igen nästa december, kanske Gran Canaria igen... Det kan vara så. Det KAN även vara så att jag och svärmor (som var de jag syftade på när jag skrev "vi spånar på" nyss)  råkade spana in en resa idag som vore ypperlig för oss alla. Ja, jag är ju inte dummare än att jag tar med barnvakter om vi ska åka igen med båda barnen ;) Två veckor vore fint, men två veckor i början av december med en lärartjänst är knepigt. Å andra sidan blir resan dubbelt så dyr om vi åker på jullovet så jag kan gott ta tjänstledigt. Jag vet bara inte riktigt hur det funkar och om det är möjligt, december brukar ju inte vara någon dans på rosor i skolans värld direkt... Men det återstår att se, jag har ju inte riktigt lyckats få med mej Herr-jag-hatar-att-flyga-och-tänker-aldrig-göra-det-igen-om-det-inte-är-till-USA i planeringen än.

Det kaaaan vara så att den enda principen jag har kvar av mina "När jag får barn ska jag aldrig-principer" är principen om att ALDRIG NÅGONSIN EVER torka av barnens mun med disktrasan när jag "ändå är i farten"- Och den principen kommer jag att ta med mej i graven!

2013 vs 2014

Här bör det göras en summering av året som gott och en hel drös förhoppningar om vad nästa år ska ha att ge. Så kommer det bli också, för jag är inte den som är den!
Året 2013 är helt klart det bästa året i mitt liv! Det är året då Ingrid kom till oss och året då vi fyra blev ett.

2013 är året då jag vågade bli lycklig igen efter mammas bortgång. Det tog mej nästan hela året, men just nu lever jag den lyckligaste tiden i mitt liv. Fjantigt och förskönande? Nä, jag skulle faktiskt inte påstå det. Självklart finns det irritationsmoment men i det stora hela så är jag genuint lycklig! Ingrid och bröllopet är 2013 för mej, och självklart väger Ingrids födelse tyngst. MEN Giftemålet med Christopher har varit mitt stora mål sedan 7 år, långt innan jag hade tanke på att skaffa två barn med Christopher visste jag att jag ville gifta mej med honom.
Det har varit ett stort år för oss som familj i år, och det är väl så det räknas nu för tiden. Det är inte längre min lycka och framgång som räknas- Det är vår familjs! Men jag kan bara skriva och stå för mej själv här på bloggen...
Nu kommer vi till det fjantiga och förskönande: Jag och Christopher är perfekta för varandra! Jag ser det mer och mer, vi kompletterar varandra på väldigt många plan. Även om han retar gallfeber på mej när han knackar på badrumsdörren när jag duschar och säger att "Ingrid har vaknat och grinar, Olle bajsar på köksgolvet och jag sticker till garaget" så kan jag inte för mitt liv föreställa mej att vakna upp utan honom vid min sida!

2014 kan aldrig bli bättre än 2013, men förhoppningsvis kan det hålla samma standard. Jag har sedan länge försökt sortera bort energibovar ur mitt liv och nu ska jag satsa stenhårt på energisamlande.
Christopher kallar mej allt för ofta för ego och bortskämd, och det kan jag iblaaand hålla med om... Eller jag kan hålla med om att jag kan vara bekväm ibland, bortskämd blir man då någon skämmer bort en så det får han ta på sej skulden för. Däremot är jag inte självisk. Inte enligt mej själv i alla fall, om jag kan göra något för någon annan så gör jag det! Då kan det vara lätt att tro att jag tänker avsluta med att det är något jag ska sluta med, att jag ska satsa på mej själv och lägga mindre energi på andras välmående, men det tänker jag inte! För jag mår bra av att kunna hjälpa andra, och det i sej kan ju förstås ses som en självisk gärning., och då står jag för det. Christopher har svårt att förstå mitt ideella  engagemang, men det är något jag vill göra. Jag ska inte ta på mej mer i år, men jag ska försöka ge lite mer i det jag engagerar mej i. Jag ska satsa på mej själv i år utan att bli ett enda jätteego- det är vad 2014 ska bli för mej, för min familj.