"Skryt"

Jag bloggar inte så mycket just om barnen längre... Det är inget ställningstagande om deras integritet även om jag skulle kunna sväva på det. Anledningen är helt enkelt att barnen är så fantastiska att det antagligen skulle verka skrytsamt ;)
Men nu tänker jag gå loss med ett riktigt skrytinlägg ändå, så sluta läsa nu om du inte orkar med ;) (Sen vet ju ni trogna följare att dom kan ta knäcken på mej också stundvis...)
Olle: Underbara, kloka, snälla ljuvliga unge! Han är 3,5 år snart och han är så klok, han funderar på saker så att det ryker ur öronen på honom för att sedan säga det klokaste jag hört. Han räknar både på Svenska, engelska och lite finska ;) Han älskar bokstäver och kan dom alla. Bland inbillar jag mej att han faktiskt läser när han sitter med fingret och följer ord i böcker och säger orden. (jo, jag veeet att han lärt sej dom utantill och härmar mej med fingret). Dessutom har han en fantastisk humor vilket jag uppskattar mest! Sen har han även ett jävla humör och kan trigga igång mej på 3 sekunder när han är på det humöret ;)
Ingrid: Den absolut sötaste, busigaste och mest våghalsiga tjejen i hela världen! (okej, jag kanske inte är helt opartisk i frågan, det erkänner jag) Hon hänger med brorsan på upptåg mest hela dagarna och bangar inte för nåt (Tyvärr!). Hon är glad dygnet runt, äter, bajsar och sover precis som hon ska göra. Hon skrattar så huset skakar och lyser upp hela familjens vardag.
Ska jag passa på att skryta upp Christopher också när jag ändå är på gång? Han är den finaste mannen i världen(okej, inte helt opartisk här heller kanske), utan honom skulle jag gå sönder. Jag älskar mina barn mest av allt, men faktum kvarstår- utan Christopher hade jag inte haft dom, därför älskar jag honom precis lika mycket!

Ah, lite sol hjälpte igång humöret på mej igen. Att det är fredag imorgon gör nog sitt det också ;)

Obehag...

I snart två veckor har jag haft en klump i magen, en obehagskänsla. Det känns lite som att jag glömt något viktigt eller ännu värre - sårat någon. Jag kan inte komma på något jag glömt (vilket iof kanske är själva grejen med att glömma något) och jag hoppas verkligen inte att jag sårat någon! 

Kanske är det att jag jobbar och känner att jag saknar tiden med mina barn, och man med för den delen... Eller kanske det är för att terminsavslutningen är nära och jag känner stressen över allt ogjort? Jag vet inte, men känslan börjar tära på mej. Jag blir fan less och riktigt förbannad! Är jag en så jäkla rastlös person att jag blir såhär för att det inte är något stort projekt på gång? Jag vet att jag skrivit om det förr. Jag behöver projekt, annars grubblar jag! 

Ikväll är jag helt ensam hemma, minns inte när jag var det sist. Väldigt tyst är det och jag känner inte alls att jag kan njuta av det.

Var på blingo-party ikväll också, det är guld värt att göra något på vardagar också för att bryta lite rutiner. I helgen ska vi ha gäster- bara barnen nu behagar vara friska- det behövs! Sällskaaaap! Att det dessutom är riktigt trevligt sällskap gör inte saken sämre ;) Hoppas på solsken också så kanske klumpen i magen löser upp sej innan veckan är slut.

Nä, men då ska väl jag krypa i säng då- ensam i tystnaden...

Uppvisningen

Det blev gympauppvisning för oss igår ändå. Olle var feberfri så vi körde, det handlande ju om 3 minuters gymnastiserande så det kändes riskfritt ;) En fullsatt (Smockfull!) läktare och sååå duktiga små gymnaster. Fotbollen och hockeyn kan slänga sej i väggen, jag ska göra allt jag kan för att Olle ska fortsätta i gymnastikens tecken! På rasten idag slängde jag mej i soffan och bläddrade igenom tidningen, och titta vilka jag hittade:

En lönnfet Peter Pan och den sötaste piraten i världen!
 

Sjuka barn...

Svärmor har varit på oss ett tag nu ang. våra barn (främst Olle) som "alltid" är sjuka... Jag har slagit ifrån mej och sagt att det är bra för att dom kommer ha ett oslagbart immunförsvar sen. På sistone har hon även påpekat att Olle blivit så gnällig. Något jag förklarat med att Christopher är hemma om dagarna och skämmer bort honom samt att det nu är en helt annan kunkurrans med Ingrid eftersom hon är så rörlig och "med" hela tiden. Och så tror jag att det är också. Men när febern slog till för två dagar sen började jag fundera (och det är ju aldrig bra!). Det känns faktiskt som att vi har haft sjukstuga här hemma mest hela våren! Kanske är det inte bara 3-årstrots och gnäll, kanske har Olle någon brist av nåt viktigt ämne? Han äter bra, men han äter mest kolhydrater och tillbehör, kött är svårt att få i honom. Proteinbrist? Järnbrist? Vitaminbrist? Tror faktiskt Christopher ska få gå och ta ett blodprov i veckan och se... 

Idag har Olle fortfarande feber så tyvärr missar han nog gympauppvisningen imorgon, så jäkla tråkigt... Jag får helt enkelt åka in själv och vara Peter Pan barnfri. Fan! Huuur ska jag förklara det för honom? Han som sett fram mot detta så länge, eller mest piratkläderna han fått egentligen. Dom kan han ju ha ändå, men han kommer säkert fråga om uppvisningen också :/ Håll tummarna med oss att han är feberfri och pigg imorgon! 

Mogen?!

Fick brev från HT (Hudiksvalls Tidning) för ett par dagar sen. Dom ville uppmärksamma mej om att jag snart fyller 30 år och då tydligen uppnår (som dom valde att kalla det) mogen ålder. Är det den mognaden som gör att jag plötsligt känner ett engagemang i vår trädgård? Tidigare jag har varit nöjd med en gräsmatta för barnen att leka på och lekstugan. Bärbuskar och ett plommonträd har planterats, även de mest för barnens skull. Men nu! Jag fantiserar om en liten paviljong och jag längtar tills dom fixat klart med stammarna i vägen utanför oss så att jag kan få sätta blommor i blomlådorna! Jag spånar på grillplats och kanske tom. rinnande vatten i anslutning till den! :o
Jag spånar och Christopher agerar. Nämnde i påskas att en trall på baksidan skulle vara fint tillsammans med ett rejält bord i tryckimpregnerat virke- Pang så hade han gjort det... Då spratt det till totalt i mej och alla dessa fantasier satte fart. Vi tillbringar väldigt mycket tid ute och då vill vi ha det mysigt och bekvämt på gården. Vi grillar ofta och allt blir godare ute så en mysig uteplats med grill och möbler känns lite som ett måste. Barnvänligt, bekvämt, praktiskt, mysigt och billigt känns helt rätt ;)
Såhär blev trallen och bordet (6 bräder saknas till trallen, men de kommer så fort vi kommer ut med släpvagnen då de grävt igen vägen här utanför):

Tanken är att vi ska göra grillplats i anslutning till trallen på grusdelen. Jag tänker mej nåt enkelt- som en fylld cementring med avlastningsyta i trallvirke. Christopher tänker sej en murad grill med tillhörande grillhus... Jag skulle även vilja ta bort tyget i hammocken och göra en ny sits i trallvirke och dynor. Vill även ha en avlång dyna på vardera bänk till bordet.
OM jag skulle få precis så som jag vill så skulle jag sätta stolpar i hörnen på trallen och spänna upp ett solsegel (eller vad det heter) eftersom den står precis i solen... Eller OM jag VERKLIGEN skulle få som jag vill skulle jag/Chrsitopher bygga en enklare paviljong över trallen och ha avtagbara väggar i tyg som man skulle kunna spänna upp en blåsig kväll ;)
Tryckimpregnerat är billigt och tåligt. Det är inte det snyggaste materialet, men enhetlighet kan göra att det faktiskt blir snyggt och bra hoppas och tror jag.
Sen vill jag även göra en stenkant mellan grus och gräs. och röja bland stenarna som ligger vid skogskanten, och kanske så något runt stenarna så att de inte bara ser ditpuffade ut (som dom är).
Fan, jag har inte tid att jobba nu när jag nått mogen ålder ;)

I 30-årspresent har jag önskat mej en dörr från köket ut på baksidan, slår den önskan igenom kommer jag vara en väldigt lycklig mogen kvinna i sommar ;) Kommer den där kanonsommaren som dom utlovat också kommer jag ställa in alla semesterplaner och bara vara hemma hela sommaren :)

Måste.googla.paviljonger.nu.

Hmm...

Tydligen kan jag inte kommentera i min egen blogg?! Så här kommer svar till dej Julia ;)

Vi hade en Babytravel. Olle var 2,3 när Ingrid kom för över ett år sen. Vi hade inte klarat oss utan den, men det är förstås olika. Olle åker gärna vagn... Vi sålde syskonvagnen förra veckan och har redan hunnit sakna den. Promenader blir långsamma och gnälliga om Ingrid ligger och sover i vagnen, är hon vaken brukar dom kunna tränga ihop sej i emmaljungan ;) 

Det beror väl lite hur man bor och vem man är också om man behöver syskonvagn eller inte. Olle sov middag länge (gör det fortfarande ibland) och då var vagnen i allra högsta grad nödvändig, sen går vi ofta ut och går tillsammans, handlar osv. och då är det också skönt med vagn... Vet inte hur det är med ståbrädan längre sträckor då vi aldrig haft någon...

Ohoj, nu blev det ett helt inlägg :D

Prioriteringar

Fyra dagars ledighet tillsammans med de bästa jag har! Fan att man inte alltid kan ha det så...

Fast egentligen skulle man faktiskt kunna det. Vi satt och pratade om det igår, om man gav sej fan på't och valde att prioritera bort bilar, resor och vardagslyx så skulle vi faktiskt kunna gå runt på att bara jobba 60% båda två. Tanken lockar verkligen, dessvärre har vi inte rätt att gå ner till lägre än 75% hos våra arbetsgivare och då blir det kanske svårt. Men det är inget vi vet, utan något vi antar.

5 år då vi bara jobbar 3 dagar i veckan och är hemma tillsammans resterande 4. 5 år då vi semestrar med husvagnen i krokarna, 5 år som vi planerar alla inköp och hoppar all impulsshopping. 5 år som vi får tillbringa merparten av vår tid tillsammans, 5 år bara för oss! Fan vad det lockar!! 

Kanske ligger helgens obehagskänsla och försöker tala om för mej att det är precis vad vi borde göra?! Kanske försöker mitt undermedvetna tala om att småbarnstiden rusar ifrån oss? Kanske borde vi satsa på oss som familj här och nu istället för framtiden? Vi har många planer på vad vi vill göra i framtiden, men kanske vi borde satsa stenhårt på nutiden istället? 

Det kommer aldrig att bli så, vi kommer inte gå ner så mycket i tid. Vi vågar inte, normen sätter stopp- det är inte så det funkar. Man jobbar, en kanske går ner i tid- men inte båda, inte så mycket! Så kan man ju inte göra, tänk på pensionen! Tänk på det fina hemmet! Den fina bilen och alla fantastiska resor! Det är fan inte gratis- INGENTING är gratis! 

Tid med familjen är det finaste och viktigaste vi kan få, men det prioriteras inte. Vi har tänkt tanken och kommit på det- ändå kommer vi inte att göra det. Pengar är viktigare? Framtiden är viktigare? Fan!