får jag nog erkänna att det känns. Kl 9.30 skrivs jag in på OP och hur litet ingreppet än är så pirrar det på rätt flitigt i kistan. Jag minns dessutom inte sist jag var så frukostsugen som jag är nu, bara för att jag måste vara fastande. Och törstig! När man som jag sover med munnen på vid gavel hela nätterna är vatten ett måste för att bli människa... Puh!
Nu är Madde påväg hit för att agera chaufför och moraliskt stöd eftersom jag är som en 5-åring och inte vill vakna själv ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar