Saknar mamma!

Just nu forsar tårarna och det enda jag vill är att gå ut på bron, ta en cigg och skrika efter mamma!
Idag är det tre år sedan mitt livs värsta dag. Det är något med årsdagar... Mamma finns i bakgrunden i mina tankar året om, varje dag, men då håller dom sej där också- i bakgrunden.
Fick ett meddeland av syrran tidigare där hon frågade hur dagen varit, jag svarade såhär: 

Årsdagen har jag helt ärligt mest försökt förtränga, jag orkar på nåt vis inte försöka ta tag i känslorna längre. Jag vet inte hur, och allt känns så ogreppbart på nåt vis... 3 år och det känns fortfarande inte som att jag sörjt och jag får bara panik när jag tänker på det...

Där brast det och tårarna verkar aldrig ta slut. Kanske för att dessa korta meningar sa mej så mycket, och var så sanna. Sen mamma lämnade oss har allt rullat på väldigt snabbt, jag fick Olle knappt tre månader efter hennes bortgång- hamnade i bebisbubblan som även innebar en mildare förlossningsdepression som jag inte såg förens långt senare- Pratade med kurator och tyckte att det kändes lättare - Började jobba igen- Blev med barn igen- Hamnade i en ny bebisbubbla- Planerade bröllop- Gifte mej... Jag inser själv att det varit intensiva år. Kanske har jag valt att fylla åren för att slippa sorgen. För den är inte bearbetad, den är knappt påbörjad.
Jag får panik när jag tänker på att det redan gått tre år och jag inte ens fattat vad som hänt. Att aldrig mer få träffa mamma känns helt obegripligt. Sen får jag panik av skam och skuld, varför i helvete sörjer jag inte!!? Hur kan jag bara gå vidare med livet, skaffa barn, gifta mej och leva lyckligt? Har jag inga jävla känslor, det är MAMMA det handlar om. Älskade, fantastiska, roliga, underbara, ibland omöjliga mamma! Sörj människa!

Men jag vågar inte.

Christopher ligger uppe i sängen och kollar på en film, jag grät hos honom först men kunde inte andas så jag gick upp. Letade febrilt efter cigaretter i alla väskor, övervägde att be grannen om en, men hamnade här. Att skriva är det bästa jag vet. Det jag inte klarar av att säga kan jag alltid skriva.

Nu ska jag återgå till min klippa och trygga famn en trappa upp, krypa nära, gråta och somna till hans fina andetag...

Joråsatt!

Det gick bra md PTn även om jag var livrädd innan vi väl kom igång. Däremot avrådde han mej från att haka upp mej på att gymma, "väldigt få personer lyckas i gymmet" tydligen. Och löpningen tyckte han att jag kunde låt ligga kvar på hyllan "Sånt förstör mest knän"... Så han tipsade om tre övningar som jag ska göra i tabata-stil (20 sek övning, 10 sek vila x8) som ska shape'a och förbättra kondisen. Tre övningar tabata-stil tar under 12 minuter och ger snabba resultat tydligen, let's hope! :) Ena övningen behöver jag hantlar till, de andra två använder jag bara kroppen i vilket gör att jag åtminstone kan göra två av dom hemma om jag inte skulle ha barnvakt och ta mej iväg på gymmet(fast jag ska försöka att ta mej den tiden så ofta som möjligt). Utöver detta ska jag försöka få till 3 gruppass/vecka också. Om 4 veckor ska vi ses igen så nu måste jag ha resultat att visa ;) Han var iaf en störtskön kille och inte alls sådär läskig som jag föreställde mej. :)
Rökte min sista cigg kl 15 idag och så är det med den saken!
Nu är jag sjukt gottasugen, men sörplar vatten istället och tänker försöka komma i säng så snart jag kan. När jag kollar på tv i sängen är suget långt ifrån lika stark som när jag ligger i soffan, så hejdå soffa! ;)

Tagga tagga TAGGA!

Okej, det är måndag, en jäkla skitdag att börja sitt "nya liv" på, men nu blir det så. Kl 14 idag ska jag träffa "min" PT och det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot det. Kommer han att väga mej? Mäta den hiskliga fet%en? Mäta mej? Eller kommer han att snällt klappa mej på axeln och visa mej vad en hantel är och hur man får igång roddmaskinen? Jag hoppas på ett mellanting, en genomgång av gymmet och en rejäl spark i arslet och ett "Det är faktiskt inte heeelt omöjligt".
Är även inne på mitt sista cigarettpaket så nedräkningen har börjat... (köpte en limpa när vi var på kryssningen så därför har jag inte slutat än, man kan ju inte kasta cigg!).
Maten kan jag inte bestämma mej för hur jag ska göra med än... 5:2 låter egentligen lockande eftersom jag egentligen hellre låter bli att äta om jag inte får svulla ;) Men jag tror nog inte på det i långa loppet. Jag räknade ju kalorier efter Olle och det funkade så egentligen vore det korkat att göra något annat. Jag hoppas att det kommer att komma av sej själv när jag kommer igång med träningen.

Imorgon blir det en heldag i gävle, sjukt otaggad för det vill jag lova- men det är vad det är.

Vår entré till bröllopsfesten:

Eftersom jag inte lyckas få in filmen på bloggen så provar jag att bara länka: http://youtu.be/ZXb2MKzPUZE

Den visades alltså när gästerna väntade på vår ankomst till festen och värdinnan fick ett meddelande om att vi är lite försenade men skickar en länk som förklarar förseningen ;)

Okej! Håll i er!

Nu jäklar!!! Idag har jag gjort slag i saken och bestämt mej för att det får bli Hudikgym som ska bli mitt andra hem ett tag framöver. Egentligen är jag lite skraj för just Hudikgym då jag har en bild av att alla som tränar där är sjukt snygga och vältränade redan. Men utbudet och priset r bäst där och tanken är ju att jag så småningom ska bli "en av dom". Har även bokat in en tid med PT på måndag och beställde då pluspaketet med extra sparkar i arslet!

Visst, jag kom i brudklänningen, men det var fan inte med stolthet jag pressade ner mej i den minimala hudfärgade gördeln!

Nästa stora steg är så stort att jag knappt vågar skriva om det, men ni vet ju hur det är- Finns det inte på nätet så finns det inte, så här kommer nästa steg. Jag SKA bli rökfri! Sorry Madde! Och sorry alla som jag då och då ringer till, det är slut med det nu eftersom jag inte vet hur man gör när man pratar i telefon utan att röka längre. Vi får ses IRL istället.
Det är fan helt sjukt att jag röker! Jag har personer väldigt nära som sitter med Kol, astma och annat skit ändå skuttar jag ut och "tänder på" så fort tillfälle ges. Det är slut med det nu! Eller inte precis just nu, jag har några godingar som måste rökas upp först (Illa! Jag vet!) Och jag kan inte svära på att det kommer att funka direkt heller, men målet är att det ska ske fort! Om jag kommer igång med träningen och kosten så inbillar jag mej att det blir lättare att motivera mej också, kanske blir det tvärtom att man inte kan göra sej av med alla laster på en gång, men som sagt, jag tror, jag vill och jag ska! Dessutom behöver jag cigarettpengarna för att finansiera träningen...

Det jävligaste var igår när Olle kom in i köket med en pinne i munnen och sa "Titta mamma, jag jööökej!" INTE OKEJ!

Jävlar i min låda vad taggad jag är!

Nu kör vi!!

Hello!

Jo, asså, det här med blogg... Det känns sådär just nu, allt krånglar och då orkar jag lixom inte...

Idag har jag skickat barnen hem till farmor då jag ska ägna mej åt tentaplugg och tenta i eftermiddag, ja, jag veeet, plugga samma dag suger men idag fick det bli så. Och då känns plötsligt en uppdatering här vettigt ;)

Tänkte skriva lite om kidsen. Mina underbara två små! Olle är väldigt framåt och han får mej att baxna dagligen. Gårdagens hysteriska handlade om bajs, det gör ofta det. Jag gick in på toa för att byta på Ingrid och känner en stank som är obeskrivlig! Olle kommer in i samma veva och jag frågar honom om han bajsat, han svarar glatt "Ja, visst! Jag bajsade i pottan nyss så det small! Och nu har jag ont i rumpan!" Älskade barn, det är inte lätt :) Uttrycken han kommer med nu för tiden är gudomliga: "Ja, visst" "Alldeles strax" "Säger du det?" "Är det här din eller?" "Aldrig i livet" "Åh, det här var supersmarrigt". Super och jätte läggs till i tid och otid. "Min snopp är jättekissnödig" är en klassiker :)

Ingrid då, sötaste Ingrid som får mitt hjärta att slå volter! Hon sitter själv mer eller mindre. Hon tar sej bakåt i gåstolen men hatar allt som har med att ligga på mage att göra.

Jag har alltid varit emot att jämföra barn. Främst för att Olle alltid varit tidig med allt och jag har känt att kraven på honom därför varit för stora. "Han kommer ju lätt att läsa som 3-åring så tidig som han är" och andra orimliga profetior har vi fått höra. Och trotts detta sitter jag här hemma dagligen och jämför Olle och Ingrid. Ingrid är absolut inte tidig, säkert inte sen heller men ändå känner jag hela tiden att hon borde kunna mer. När Olle var i hennes ålder förflyttade han sej, och reste sej själv från liggande till sittande osv. Dagligen brottas jag med mina hjärnspöken och känner mej otillräcklig... Engagerar jag mej för lite med Ingrid? Får hon sitta ensam för mycket? Borde jag träna henne? Är det så att jag på något väldigt omedvetet sätt tycker att hon borde få vara en söt bebis längre? För att hon är tjej? För att jag aldrig mer kommer ha någon bebis? Jag ber till vilken högre makt som nu kan tänkas finnas att så inte är fallet! Även om jag tyckte att första tiden med Olle var direkt tråkig och han mest låg/satt och pillade med sitt så inser jag ju att jag antagligen omedvetet var med och guidade honom på ett helt annat sätt än jag gör med Ingrid, för att tiden inte längre finns. När jag ligger på golvet med henne vill Olle alltid vara med (och det får han ju såklart!) vilket gör att han ofta tar över situationen. Kanske känner jag själv pressen att Ingrid måste vara tidig och snabblärd, både pga. att Olle var det men också för att jag är pedagog. Jag är främst utbildad mot grundskolans tidigare år, men får uppfattningen av att folk tycker att jag borde kunna allt om barn. Jag får frågor om hur man på bästa sätt bemöter tonåringar i revolt och om spädbarns matvanor? Herrejösses! Jag har ingen aning! "Men du som är pedagog är väl superpedagogisk med dina barn?" Nope! Jag gör bort mej dagligen, ibland kommer jag på mej själv med ofta märker jag nog inte ens mina tabbar. Gah!

Nä, lite fysikplugg nu...

Har du tid?

Hoppas det, för här kommer en bildbomb! :)

Min brorson Nils spelar och sjunger tillsammans med sin syster Nora "Utan dina andetag"

Världens bästa pappa sjunger "I loved her first"

Här är jag busig och lägger ut en bild på Stor-Olle (svärfar) och Riitha- underbara människor!

Påväg ner till kyrkan, en del nerver vill jag lova...

Barnen gick in först, japp- Olle ger gästerna fingret ;)

Sen gick vi in, jösses, jag fattar inte att vi lyckades ta oss fram

Fantastiska Åsa och Liv spelade och sjöng "Om du tvekar"

Buketten

KYSSEN! ;)

När pappa sjöng...

Ingrid fick håret tvättat

Myror i brallan-Olle

Utgång till ledmotivet i Ronja spelat på orgel

Först ut ur kyrkan!

Det var en hel del ris innanför klänningen vill jag lova

Alla gäster

Jodå, jag sa åt honom att ta svarta strumpor men han lyssnade som vanligt inte! ;)

Tillsammans är vi oslagbara!

Eftersom han aldrig gick ner på knä så fakeade vi det i efterskott ;)

Åkte Cadillac hela dagen :)

Lägg till bildtext

Älskar att vi tog bilder vis järnbruket, blir en härlig kontrast tycker jag :) Ruffigt-romantiskt ;)
Från festen har jag dock inga bilder än, men det kanske kommer :)

 

Fotografen heter: Richard Schreiner (www.disimago.se)