I två år har jag levt utan att ha min mamma vid min sida. Saknaden och sorgen går inte att beskriva... Mycket har hänt och mycket kommer att hända, men jag kommer aldrig mer att kunna prata om allt som händer med världens klokaste mamma. Ofta kommer jag på mej med att försöka köpslå med "någon" om att få tillbaka henne. "Jag ger min högra arm direkt för att få 2 minuter till med mamma" "Jag ger upp huset mot att få krama mamma en sista gång" "Jag ska aldrig mer klaga om jag bara får höra mammas skratt igen" Men det funkar inte så. Jag orkar inte idag...
Underbara Olle kom precis och gav mamma en pyss och en pamm, han ser väl att mamma är ledsen antar jag... Jag är så tacksam över allt jag har, men jag kan ändå inte låta bli att sakna den jag inte har så oändligt mycket.
1 kommentar:
Du behöver inte orka idag. Ingen annan dag heller. Puss!
Skicka en kommentar