Vaknade imorse, titta lite på tv, käkade frukost, sen började väntandet. Christopher skulle skruva åt Jonas så vi väntade på att han skulle ringa och ge en ungefärlig tid så att vi visste om det var någon ide att hitta på något, det var det inte så vi väntade mest på att klockan skulle gå så att Christopher kunde åka. Åkte in till stan, tvättade bilen och ställde den i varmgarage för tining, körde sedan ut Christopher till skruvgaraget. Skuruvandet beräknades ta 3 timmar, så jag åkte hem och väntade, eller nje, jag åkte upp till mamma och snacka lite dynga oxå... 3 timmar gick såklart , 4 timmar lika så, jag ringer (mot mina principer egentligen men jag ville hinna hitta på nåt) får inget svar. Nu ringer han upp:
-Jaaaa...
"Hej, hur går det?"
-VA!?
"Hur går det för er?"
-Jaaa, åt helvete! Vad vill du?!
"Eh, What? Har jag sabbat skruvandet eller varför får jag alla hårda ord?"
-Nej, det har du inte, vad vill du?
"Tja, tänkte höra hur det går, och om vi ska äta någon middag och så då..."
-Ne, det blir ingen middag, eller kanske sen!
"Okej, hur mycket sen?" Eftersom jag fortfarande kanske har en möjlighet att göra något vettigt av dagen.
-Inte vet väl jag, han har skruvat bort en massa rör som inte behövde tas bort och nu får jag inte dit dom!
"Okej..."
-Det kan ta allt ifrån 5 minuter till 5 timmar...
"Inga problem, jag väntar!
Gah! Inte ens chans att han visar någon irritation gentemot personen i fråga som plockat bort rören och därmed orsakat förseningen, neeej, inte en chans! Det är ju Guden! Men jag har inget emot att ta skiten, absolut inte, när jag ändå bara sitter här hemma och väntar kan jag lika gärna få lite arga ord omotiverat kastade på mej, INGA PROBLEM!
Imorgon bitti drar jag och mamma till Härnösand iaf, får väl se vilket humör jag är på efter det, går det illa vet jag ju vem jag ska spy gallan över!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar