Tänk vad en relativt liten gest kan göra för någon egentligen, jag tänker ofta på det men jag lever tyvärr inte som jag lär. Igår när Christopher kom hem så var maten näst intill färdig när han kom in i köket...
"Ah, har du gjort mat.."
-Eh, daaaaaa, klart jag har...(?)
"Hmm, jag som tänkte att vi skulle gå ut och äta idag"
-Ut?
"Ja, medelhavskällarn eller nåt"
-Taget! Maten kan värmas imorgon istället :)
In i duschen och iväg, rätt trevligt måste jag faktiskt erkänna, även om alla bord omkring oss tycktes ha en medelålder på 5 år... Allvarligt, varför tar man med så små barn på restaurang? Nåväl, när vi satt där så insåg vi att det var läskigt länge sen vi var ut och åt sist bara han och jag... Vi som tycker oss vara ganska duktiga på att umgås och göra saker, men inte äta ute då é. Nu ska det ske en gång i månaden iaf, är det sagt, jag återkommer väl om ett halvår med rapport om detta ;)
Hursom helst så gjorde det gott i både hjärta och själ, sen var maten riktigt god oxå *Rekomenderar*. Idag sitter jag med uppsatsen och förhoppningsvis är det sista dagen, fick faktiskt en del vettig respons av handledarn min hör om kvällen och nu flyter arbetet på rätt bra, kanske det inte är helt slut med mej ändå... (Man ska inte tro på sej själv fick jag ju lära mej den hårda vägen sist, fast jag är så dum att jag gör det ändå)
Christopher är i garaget, Klasse vräker sej i soffan, Bosse är ute och leker i -20 graders kyla och jag har varmt och skönt här inne +20 grader!! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar