Ämnestjuv...

Det är jag det och idag stjäl jag ämne av Elin och ämnet är pengar! Pengar pengar pengar, ständigt hänger det på dessa... men blir man lyckligare av dom? Ja, till viss del måste man väl ändå erkänna. Att ha tak över huvudet och äta sej mätt varje dag gör ju en troligare lyckligare- och det kostar ju pengar. Men spelar det någon roll om man bor i ett slott eller stuga? Nje, det tror jag inte...
Jag anser att jag haft en lycklig uppväxt men några pengar såg man sällan. Ändå såg mamma och pappa alltid till att jag hade sakerna som va inne för stunden, fast jag köpte mina rullskridskor begagnade istället för på team sportia. Vi hade fredagsmys och vi gjorde saker tillsammans, vi semestrade hos bekanta och vi åkte skidor på vintern- ni fattar... Jag har alltid fått veta att mina föräldrar finns för mej och jag har aldrig behövt oroa mej för att berätta saker eller exempelvis komma hem full osv... Lycklig utan överflöd av pengar!
När jag träffade Christopher pluggade jag och bodde kollektivt i Sthlm, vi prioriterade då en bag in box framför mat och hade inga problem med att äta gröt en vecka. Jag hade studielån och fick ut strax över 7000/månaden och klarade mej fint på det. Jag var lycklig!
Nu bor vi i hus, har två bilar, vi har båt (ingen flashig men den flyter), äter middag i form av riktig mat och inte nudlar varje dag, vi unnar oss att gå ut och äta då och då, reser bla bla bla- jag skulle nog vilja påstå att vi har det ganska gott ställt, iaf i jämförelse med vad jag är van (antagligen en ganska normal månadsinkomst för en barnfamilj)... Men i slutet av månaden börjar kontot ändå gapa tomt- man lägger ju levnadsstandarden högre iom att man har mer pengar, har man mer pengar så gör man ju av med dom iaf :/
Är jag lyckligare nu än när jag levde på gröt och nudlar? Ja, fast det beror ju inte på pengarna ;) Det är ju Christopher och Olles förtjänst :D Jag tror att pengar möjligen gör en lyckligare till en viss nivå, men jag tror ingen mångmiljonär i världen är lyckligare än mej!