Mors lilla Olle... och Ingrid!

Jag har visst varit isolerad för länge, känner mej sjukt sällskapssjuk, och ja, då får bloggen duga när Christopher jobbat och orken att hälsa på någon inte infinner sej...

Igår kväll ringde UNICEF till mej, en rätt nervs och antagligen ny kille som läste innantill från manus... Han ringde för att tacka för att jag varit världsförälder hos dom så länge (5 år) och pratade om hur svårt barn i världen har det*

Förlåt att jag verkar ointresserad, det är jag inte men jag är oinsatt och orkar inte sätta mej in i alla svåra situationer, kanske är det ett skydd för att slippa verkligheten, vad vet jag? Det är därför jag skänker pengar! För att slippa mitt dåliga samvete och dra mitt strå till stacken...
För 5 år sdan när jag började skänka pengar till UNICEF hade jag ett heltidsjobb och bodde ensam i en etta, jag hade råd! Och 100 kronor i månaden har jag väl egentligen råd med nu oxå, det är inte problemet, problemet är mitt dåliga samvete...

För drygt ett år sedan när jag fortfarande bodde i Sthlm lyckades jag inte se tillräckligt stressad ut så jag blev stoppad av en från röda korset, hon visade ett litet snöre och förklarade att det var vad de använde för att mäta undernärdheten (heter det verkligen så?) hos barn, och vipps hade jag skrivit under 100:- till i månaden... Och nu börjar det helt ärligt att tryta lite för en student, eller hur?

Sen är jag med i postkodslotteriet oxå, och där finns det ju faktiskt en minimal chans att jag vinner något så det är ju faktiskt för egen vinning oxå, men det är ju fortfarande till välgörenhet...

Allt som allt skänker jag alltså 350:-/månaden till välgörenhet, och det är mer än jag faktiskt har råd med, men jag gör det för att dämpa mitt eget samvete...

*Åter till herrn som ringde igår, i slutet av hans manus stod det tydligen att han skulle be om mer pengar, och då försökte jag snällt att förklara situationen för honom, och han kontrade med att jag kunde bidra med 50:- extra, men jag tvekade och då sa han 25:- vilket fick mej att känns mej lite irriterad så att jag sa nej av princip... jag fattar att 25:- säkert kan göra mycket för dom och mej rör det inte i ryggen och ja, jag har lite dåligt samvete att jag inte ökade 25:-
Shit, detta inlägg blev inte alls vad jag tänkt mej, jag skulle ju gnälla lite på alla rika som inte skänker och utmåla mej själv som en ängel som skänker utan att ha råd men nu sitter jag här med dåligt samvete och funderar på att ringa upp snubben och lägga till 25 spänn ändå...

Äch!