100

är antalet mil jag spenderat i bil i helgen, åh, så spännande vad har du gjort?

Såhär ligger det till min lilla skruttbil är tröttis, mycket trött så jag behöver en ny... Isoleringen var för senad så vi hade inget att göra i helgen, ut på blocket och leta bil. Hittade en Polo i Gävle, en 98a som såg rätt fin ut så Christopher ringde upp "sara" som den som satt ut anonnsen hette, svarar gör en som talar svenska med brytning (Vilket inte är något problem än så länge!)
-Hej, jag ringer på polon som ligger på blocket, finns den kvar?
-Ja, den finns kvar, det är min flickväns bil, hon har kört den dagligen och den går skitbra, men hon vill ha en nyare bara...
-Okej, hur ser den ut i karossen, rostig? skadad?
-Nej du vet, den är kanonfin!
Toppen, tänk så smidigt, billig var den oxå (14000) så vi brassade ner, när vi är vid sjukhuset ringer vi igen...
-Hej, vi är vid sjukhuset nu...
-Bra, jag skickar dit pappa jag jobbar
Okej, "pappa" kommer och vi får följa efter honom till en parkering en bit bort där bilen står, när vi kliver ut utspelar sej en rätt intressant scen "pappa" säger såhär:
-Ja, du vet det är min frus bil, hon har kört den varje dag, den går skitbra men nu hon förlorat körkortet och måste sälja...
Nu tappade jag bort mej i tankarna, var den inte sonens flickvän Saras bil? Och hon ville ha en nyare? Nu är det plöstligt "pappas" frus bil? Delar far och son?
Nåväl, jag ska väl inte döma deras familjesituation... fortsätter titta på bilen och tar ett halvt varv runt och ser att bilen är krockad! Och fusklagad med vad-vet-jag- tjära?
Provkörde vilen och den gick som en isärplockad kyrkklocka!
Rätt irriterade åkte vi därifrån självklart utan bil, fram med datorn och ut på blocket, här ska det köpas bil och så är det bara... Ah, en Audi A4 i upplands-väsby, det är ju inte så långt, fram med mobilen och ringer "Johnny" kommer till en telafonsvarare där Talidh berättar att han inte kan svara... Kanske Johnny och och Talidh delar telefon, inget svar blev det hur son helst... Åkte till dragongate och vände då vi var för less för att jaga vidare...

Lördagkväll är vi mest irriterade och trötta och lägger oss en aning för tidigt för vad som är godtagbart en lördag, men det bryr vi oss inte om, vaknar tidigt på söndag istället.... ut på blocket, ah, ser man på en v70-02 för 29 000:- i Stockholm, billigt och fin ser den ut, ringer upp "Håkan" som inte svarar, fan då... provar igen, och igen och igen, plötsligt svarar han
-Hej! Jag ringer på V70:n på blocket finns den kvar?
-Ja
-Är det fin i lacken?
-ja
Passar det att vi kommer och tittar på den idag?
-Ja
-Vi åker från Hudiksvall nu så vi hör väl av oss när vi närmar oss
-okej
Trallalallalaaaaaaaaaaa, 30 mil senare möter vi upp Håkan vid älvsjömässan, Håkan heter knappast Håkan, landet han kommer ifrån har inte bokstaven Å... Men men, det är ju egentligen iviktigt just nu, vi vill ju köpa bilen så skitsamma vad han heter... Tittar på bilen, tygsäten fram, skinnsäten bak, sprucken framruta, sprucken spoiler, märken kvar efter dekalerna "Kapell & segel" och ja, rätt risig... Men den är ju fortfarande rätt billig och man kan ju polera upp den så vi tar väl en provtur(?)
Men bilen startar inte! Om någon ska åka 30 mil för att kolla på bilen så provstartar man väl för fan den?!
-Ah, shit batteriet har tagit slut, du vet bilen har stått såååå långe utan att jag kört den...
Christopher som öppnat motorhuven visar på att den inte finns något vatten i systemet heller...
-Ne, du vet jag har knappt kört bilen den har bara stått här
-Okej, hur länge har du haft bilen då?
-Ett tag
(!?!?!?!)
-Ja, det hade ju var kul å provkört bilen iaf när vi ändå åkt såhär långt...
-Jag kan ringa efter startkablar, men asså, köper ni bilen i så fall?
Vi köpte inte bilen... vi åkte på Donken, tjurade lite provade ringa på några andra bilar men ingen svarade, och inget hette vad de påstod sej heta i anonnsen...

Jag har förstått att många inte vill köpa bil av invandrare, jag förstår inte varför, tror säker att svenskar bluffar lika mycket och det är inte det viktiga, viktigast för mej när jag köper bil är att jag känner ett visst förtroende för säljaren, och det förlorar jag direkt när jag inser att de ljugit om sitt namn... Och hur i hela friden har de tänkt att komma undan med det? "Håkan" var iof lite smart genom att bara svara ja på alla frågor, men förr eller senare måste man ju faktiskt träffas och prata då är det rätt uppenbart att Håkan inte heter Håkan, att Sara inte finns och att Johnny inte är något smeknamn på Talidh...

Så här sitter jag nu, med sittsår och utan bil...