Idag somnade Olle efter en del styrande om efter flaskan kl 7, han brukar ha svårt att somna om efter 6.30 men det gjorde han, och sov till 9.30!! Gah! 9.30 brukar han ta sin förmiddagslur, ingen är gladare än jag!
Vid 11 somnade han igen och jag som då var full med energi sprang ut och satte panel på altanen medan han sov. Nu är han vaken igen och glad sitter han på golvet och "sjunger". Själv fick jag blodad tand av snickrandet och hoppas att han tar en långlur efter lunchen oxå...
Jag har en ganska deppig period just nu, Olle är den som förgyller livet dagar som dessa! Christopher stackarn får ta all skit! Jag är arg och grinig och tänder till direkt, men jag misstänker att det beror på all sorg och frustration som bor i mej. När jag är som argast över något kommer mamma alltid upp i tankarna "mamma skulle hålla med mej" "mamma hade tyckt" "mamma hade gjort..." Det får mej att misstänka att min illska beror på sorgen. Det känns så konstigt fortfarande, att hon inte finns längre och att jag ska bära på denna sorg resten av livet, ska det vara så? Det är fan inte rättvist! Om det är så att gott kommer till de goda och ont till de onda så kan jag inte låta bli att undra vad jag kan ha gjort som var så illa att jag förtjärnar detta? Visst, en och annan spindel har väl fårr på käften och i mina ungdomsår var jag kanske inte så klyftig alla gånger, men såhär illa? Å andra sidan fick jag ju Olle och för att komma i närheten av den godheten måste jag ju ha skapat världsfred och stoppat all världens hunger och törst- motsägelsefullt är vad det är!
Jag drömde för någon natt sen att prästen som ska döpa Olle var här och att vi blev ovänner eftersom jag menar att det inte kan finnas någon god gud eftersom han tog min mamma, detta ledde till en ganska tryckt stämmning på dopet, men så är det ju!
Nu sitter Olle och ropar Ma-ma-na-ma-ma och jag tänker låtsas att han ropar efter mej och gå dit och pussa omkull honom nu! :)
2 kommentarer:
En stor kram till dig! Förstår att det måste vara svårt. Kan dock inte alls förstå hur du måste känna. Sjukt svårt att sätta sig in i den situation du är i. Hoppas du kommer över din ilska... Den är väl ett steg i sorgearbetet va?
Tänkte mest titta in hit för att säga att du är så grym som snickrar och håller på. Att du har tid för annat än att titta på lilla miraklet är ju ett under :)
Jag kan inte i närheten ens förstå hur det skulle vara att minste sin mamma, därför är det svårt att skriva något tröstande. Men jag tror att det är bra att du har Olle iaf som ändå fyller dina dagar med saker att göra. Skulle du inte ha honom så skulle du nog hinna fundera och tänka mycket mycket mer på det. Sorgen kommer ju aldrig att gå över, men den kommer ju inte göra lika ont längre fram. Tänk på allt som ni fick uppleva tillsammans och var tacksam för det. Det som är nu kan man ju ändå inte göra någonting åt. Du är en stålmorsa! Kram på dig coh Olle!
Skicka en kommentar