Jag har faktiskt världens bästa vänner, så är det bara... Jag har tre tjejer som jag "suttit ihop med" i, ja nu ska vi inte räkna år, men många år. I vått och tort! Och nu när jag inte kunde sova låg jag och tänkte på dom. Om allt vi gått igenom, hur vi flyttat om varandra och hur vi ses allt mer sällan. Det är trist att vi inte kan ses å ofta som vi gjorde förr, samtidigt är det mysigt att märka att när vi väl ses känns det som om det ändå vore igår, ni vet vad jag menar...
När mamma gick bort tog Äjkäj hand om mej och tog emot mej och Christopher med öppna armar natten vi tillbringade i Uppsala, vi åt pizza och tittade på film- välbehövligt just då!
Liv ställde upp direkt utan att tveka när jag bad henne komma hem och sjunga på mammas begravning, en sådan klippa!
Och Åsa högt-upp-i-norr, hon skickade Choklad med ett kort med texten "Choklad är godare än blommor" på. Det gjorde min dag! Och ett varmt leende satte sej på mina läppar mitt i tragiken!
Sen har jag ju Madde oxå som inte hör till det ursprungliga "gänget" men när jag ändå håller på vill jag passa på att tala om för henne oxå (vet nog att du läser) vilken kanonvän du varit i sorgen med mail och telefonsamtal!
Har fler vänner oxå såklart som även de varit fantastiska stöttepelare när dagen känts tung, men jag vågar inte nämna någon ifall någon skulle bli glömd (det är lite sent för min hjärna nu)... Men ni vet vilka ni är!
Sen finns det ju de som gjort mej väldigt besviken oxå, speciellt en barndomsvän om jag inte hört ett ord av... Det sägs att det är i svåra tider det visar sej vilka ens riktiga vänner är (?)
Ojoj, här sitter jag och blir blödig miss i nassa, det får det vara slut med! Ska försöka sova nu, antar att det blir en tidig morgon imorgon...
4 kommentarer:
Just då, mitt i din sorg, tänkte jag också på vilket otroligt härligt litet gäng vi är. Hur vi alla sluter upp kring varandra och hur allt känns så naturligt. Det var fint att verkligen se och känna att man har så nära vänner trots att vi inte ses speciellt ofta. Sen behövs det ju inte sorg för att se det heller. Det var mysigt att vi alla kunde komma till ditt lilla mirakels dop. I glädje och sorg...
Man blir varm i kroppen och hoppas du vet hur mycket du betyder för mig även om jag inte säger det så ofta.
Du får inte skriva sådant här! Jag blir alldeles för blödig och vet inte vad jag ska ta mig till;-) Men, dito, du är fan världens bästa vän du med! Jag önskar verkligen jag kunde gjort mer än erbjuda sovplats, vad som helst, det hoppas jag att du vet. Så, nu räcker det! ;-) Öhh...ah alltså, dunk i ryggen...ses nästa helg!!!!
Du är en fin vän Lina. Inte ofta man träffar sådana i de "vuxna" livet! Tack för att du finns! Kram Och ja... klart att jag läser din blogg, hur ska jag annars kunna hålla koll på dej, 65 mil away ;) kram
Man tvekar aldrig att på något litet sätt få hjälpa en så fin vän som du! Jag önskar fortfarande att jag kan hjälpa dig på flera sätt i din sorg efter Irene...och hoppas att du aldrig slutar att fråga.
Skicka en kommentar