Läskigt beslut

Jag kommer ev. att ställas inför ett väldigt jobbigt beslut inom en rätt snar framtid. På tisdag ska jag iväg och ta prover för att kolla blodvärdet, blodfetter osv. samt nåt med njurarna. Beroede på resultatet kan det bli aktuellt att göra en kontraströngen av hjärnan för att se hur mina kälrl ser ut. DET är läskigt. På ett vis känns det bra att veta om det är något som är galet, men tänk om det inte går att göra något? Tänk om svaret blir: "kärlet kan hålla 5 timmar/100år" Tänk om en operation blir aktuell? En hjärnoperation?! Tänk om operation inte blir aktuell? Att jag helt enkelt får leva med vetskapen att nåt är fel och att jag kan få en stroke när som helst?
Sen kan det ju visa sej att allt är bra oxå, och DEN vetskapen vill jag gärna leva med!
Men det är väldigt konstiga känslor att hantera. Egentligen så brukar de inte göra kontraströntgen på friska människor, men när jag pratade med läkaren menade han på att jag kan vara ett undantag med tanke på min bakgrund...

På ett vis skulle jag vilja skita i hela utredningen. Men då får jag ju heller inte chansen att veta att allt är bra. Sen har jag ju Olle oxå, vilket gör att jag vill leva för alltid!

Urk, jag antar att det bara är till att vänta och se vad läkarna kommer fram till. Som sagt brukar ju undersökningen inte göras, så jag kanske inte behöver ta ställning alls...

Puh!
IDOL då! Shit vad jag grät igår, speciellt när Robin sjöng "you raise me up"... Men att Molly åkte tyckte jag var fel. Är jag ensam om att ha tröttnat på Amandas gnäll? Första gången jag hörde henne tyckte jag att hon var grym, men i längden blir hennes röst jobbig att lyssna på. Men det är ju vad jag tycker det...

Idag ska jag och Olle åka till ström och hälsa på brorsan tror jag, och ikväll ska vi ha middagsbjudning här hemma. Kanske att jag ska plocka fram nån advetsljusstake också.