Tänkvärt.

Skrev nyss en kommentar hos Malin och insåg något så "stort" att jag måste ventilera det här oxå.
Det handlade lite om kroppen och om hur svårt det är att vara nöjd. Och hur lätt det är att man anses ytlig när man gnäller.

Jag är långt ifrån nöjd-men är i full gång med att rätta till det jag kan. Jag har nog varit missnöjd så länge jag kan minnas. första gången jag bantade gick jag i femman(!!). Nu däremot när jag ser kort från ex. gymnasiet så önskar jag innerligt att jag hade den kroppen igen. Kanske sitter jag om några år och ett barn till och ser tillbaka på bilder från nutiden och känner samma sak? Förhoppningsvis inte för då har jag sänkt kraven en hel del ;)
Däremot så är jag ganska säker på att det finns någon där ute som tycker att jag har en fin kropp. Faktiskt. Allas ideal är ju olika, och kanske finns det någon som tycker att mina kurvor är alldelses lagoma?

Nu är julen förbi och många börjar sina "nya" liv, så som jag. Och i många fall är det säkert sund, övervikt är ju allt utom nyttigt och träning mår ingen dåligt av. Men jag tror att vi måste komma ihåg vad vi faktiskt är nöjda med?

*Jag har tre saker jag verkligen vill ändra på: Påsen på magen, de två påsarna strax ovanför magen samt att jag vill trimma resten av kroppen.

*Däremot är jag nöjd med det mesta i övrigt. Jag tycker att jag har ett normalfint ansikte, jag gillar mina ögon och jag tycker om min personlighet. Dessutom har dino (tidigare iaf) berömt mina ben så dom är jag ocå ganska tillfreds med.

Gah, ser ni? Det negativa är skrivena rakt av och det positiva har jag likom "bakat in" med "normalfint" "gillar" och "ganska"... Helve, ska jag göra det på riktigt måste jag skärpa till mej! Jag älskar mitt ansikte, mina ögon och mina ben! Typ...

Förstår ni min tanke? Säg nu TRE saker du älskar med dej själv!! Gör det! Nu! Du kan! Du vet ju att det finns saker du faktiskt är nöjd med!!