Jag har bestämt mej!

60,1 är så nära mål att jag bestämt mej för att jag är i mål nu! På 3 månader har jag tappat 7,5 kilo! Tre månader tog det, något jag byggt upp i flera år! Jag har försökt förr, det ska gudarna veta. Men nu var jag redo och nu har jag gjort det! Det är mitt år i år, det har jag sagt sen tolvslaget 2011/2012. Jag är grymt stolt över att jag lyckats, och det erkänner jag. För några veckor sen när någon frågade mej om jag gått ner i vikt log jag mest lite fåningt och mummlade nåt i stil med "Jaaag? Mnjaoo, lite kanske... eller, typ, bah..." Fast nu har jag ändrat mej. När någon ställer samma fråga nu, för det händer faktiskt, så svarar jag med ett stort leénde att "Japp, det har jag!" Varför ska jag hymmla med det? Ja, jag har gått ner. Jag har ändrat mina vanor och det är inget som kom gratis så varför ska jag inte kunna ta kredden?
Jag har nått en målvikt som jag skrattade åt när jag tänkte tanken på och jag har gjort det utan att svälta mej själv eller levt på luft. Även om 60 kilo är en vanlig vikt så är det stort för mej, jag minns inte när jag vägde det senast...
Till och med Christopher har sagt att jag gått ner och inte längre ser gravid/tjock ut... Och om man känner christopher vet man att det är en stor komplimang! :)

Strandkroppen är inte riktigt på plats än då magen fortfarande är lite degig och sladdrig, men core-övningar varje kväll ska fixa det! Jag kommer aldrig att bli pinnsmal och supertight, men det är heller inget mål jag har. Mitt mål är att jag ska kunna ha jeans och linne i sommar utan att det hänger över på sidorna och utan att jag ska behöva "vika in" magen när jag sätter mej ner! Och jag tror inte längre att det är omöjligt utan det är någon jag bestämt mej för! Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiha!

Nästa utmaning är förståss att hålla nollan, men jag tror inte det ska behöva vara så svårt?