Gah! Endast på ipren-kickar är Olle vaken, överdoserade ipren.kickar dessutom... Det är såååå synd om honom! Det är värre än när vi fick ligga inne eftersom vi då var u trygga händer och han piggnade till fort. Nu går man mest omkring och oroar sej "Andas han inte väldigt tungt2 "Oj, diarré, är det verkligen bra" "När kissade han sist" "Vad är det här för utslag?" "Borde man åka in?" "Verkar han inte lite borta nu?" "Har han druckit?" "Borde han få bricanyl nu?" "Kan man blanda bricanylen med slemlösande" "Lät den där hostan som en kräkning?" Ja... Ni förstår, och det känns faktiskt måttligt kul att åka och jobba imorgon, men jag hoppas att christopher lärde sej en läxa förra gången.
Idag har Olle druckit ganska okej, han har fått i dej en flaska välling och nu på senaste ipren-kicken smällde han i sej popcorn (som jag såklart plockat bort allt vasst ifrån). That's it! Mest ligger han och jämrar sej "ajajajaj, ojojojoj, mamma mamma, ajajaj..."
Om man nu ska lyfta något positivt så har han börjat prata mycket mer sen tungbandet klipptes. Fler och fler "ord" kommer ur honom och Bil är favorit-ordet... När vi var på Bvc sist frågade sköterskan om han sa några ord och det väckte tanken hos mej. Klart att han alltid pratat mycket, men jag har inte riktigt tänkt på om det verkligen är ett ord. Men nu hör vi fler och fler ord varje dag. Om det beror på att vi lyssnar bättre nu eller om det har med tungbandet att göra är svårt att säga, men jag tror att det har med tungbandet att göra eftersom orden känns mer tydliga och uppenbara nu.
Nåväl, håll tummarna för att vi får vakna med en pigg kille imorgon :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar