måndag 23 maj 2011

Slut...

Ja, snart är Maj månad slut... Tiden rusar iväg, just maj hade behövt några helger till jag känner mej inte hlet redo för juni än... Fast 1a juni åker vi ner till Madde och Macke och det är ju bra!
Ska bli väldigt skönt att komma ner igen, det känns lite som vårt smultronställe- när vi ska semestra åker vi dit :)
Just denna gång känns det ändå lite spännt att åka ner, det var ju faktiskt där jag fick beskedet om mamma.

Pappa ringde på natten vid 2 och berättade att han och Conny  (brorsan) satt i bilen påväg till Uppsala med mamma och jag kunde inte för allt i världen förstå vad dom skulle dit och göra mitt i natten så jag gav luren till Christopher så att han fick prata med pappa. Dom bestämde att vi skulle vänta med att åka upp tills det blev morgon och på nåt väldigt konstigt vis lyckades jag somna om igen. När klockan var 7 ringde pappa igen och berättade att hon inte skulle överleva... Jag väckte Christopher och sa "Nu dör min mamma". Christopher tog tag om mej och drog ner mej till honom i sängen igen men jag kastade mej upp, klädde på mej igen och gick över till Madde! (Ingen vet varför!?) Madde stod i köket och tittade på mej och sa att det såg ut som att jag sett ett spöke, Då brast det!
Christopher packade bilen och vi åt frukost (tror faktiskt att även jag fick i mej en macka) och sen bar det iväg, det enda jag tänkte på i bilen var vilken tur det var att det var just Uppsala vi var påväg till eftersom dom är så bra på att behandla prematurbarn- Jag var helt säker på att jag skulle föda den dagen!
Sjukt vad hjärnan spelar spratt med en när det händer något chockartat! Väl i Uppsala väntade pappa, brorsan, syrran, två mostrar och min morbror... Vi var där i två dygn, två dygn i total dimma... Jag och Christopher sov hos Anna och Alexander och återigen lyckades jag faktiskt både att äta och sova, det är något jag tyckte var väldigt konstigt, helst med tanke på att jag var nästintill höggravid och inte sovit på flera veckor...

Uch, det var inte meningen att jag skulle skriva allt det där nu- men så blev det och kanske detär någon form av bearbetning för min del...
Det SKA iaf bli väldigt skönt att komma ner igen, och en tur på Gekås (ullared) har jag blivit lovad oxå... Har även blivit lovad en vinafton med Madde då Christopher lovat att ge mej "ledigt" vid morgonbestyren :)

Ska dricka lite avslagen cola med semperdroppar nu och se om jag anske blir människa igen innan Christopher kommer hem...

3 kommentarer:

Malin sa...

Nu tänker jag vara fräckt nyfiken. Vill du inte svara så behöver duju självklart inte göra det. Att din mamma gått bort visste jag men vad var det hon drabbades av? Kom det helt plötsligt från ingestans eller hade hon varit sjuk en tid?

Konstigt hur kroppen och hjärnan reagerar vid sånna tillfällen. Men man reagerar väl i försvar och sedan så kommer mycket efteråt har jag förståt.

Kram!

Paulina sa...

Bra där Malin, våga fråga! :)

Hon var frisk som en nötkärna men då på natten fick hon en hjärnblödning hemma i badrummet och när hon kom till uppsala fick hon en till stor blödning. Hon hade haft lite huvudvärk på kvällen och tog en alvedon och gick och la sej så allt gick väldigt snabbt, öven en natt förändrades våra liv för alltid...

Malin sa...

Usch vad fruktansvärt och traumatiskt. I en sådan stund finns det inte mycket man kan säga för att trösta. Tack för att du berättade. Kram