Så kom käftsmällen!

Urk, plötsligt har allt kommit ikapp och alla rosa moln är som bortblåsta... Jag saknar mamma! Jag hatar min förlossning och kommer antagligen aldrig komma över hur lurad jag känner mej på den! Jag trivs inte med att vara hemma om dagarna, hur underbar Olle än är... Jag önskar att jag åtminstone fick komma på en intervju för jobb i höst -antar att jag skrämde arbetsgivarna när jag skrev med att jag fick barn i januari... Men mest saknar jag mamma!
Jag sover inte längre, kan inte komma till ro- Blä, det var inte såhär det skulle bli!