Igår natt kräkte Olle ner både sin egen och våran säng. På morgonen efter att jag åkt till jobbet fick han lite blåbärssoppa som oxå kom upp... Allt som kom ner kom upp lika snabbt. När jag kom hem från jobbet låg han och sov i Christoophers famn och hade gjort det hela dagen. Han hade knappt kissat och varken ätit eller druckit. Men en feber på 40 grader och flackandeoch frånvarande blick tyckte vi att det var läge att åka in på akuten. Sagt och gjort och efter två timmars väntande där blev vi inlagda direkt. Olle var uttorkad. Han skulle bli inlagd för observation och för att få dropp. MEN att sätta dropp på honom var inte det lättaste. Det är svårt att sätta dropp på barn, är dom uttorkade är det ännu svårare, och är dom dessutom (som sköterskorna uttryckte det) "knubbiga" är det ännu ännu svårare. Efter en massa stick, en mamma som blivit hämtad och utskickad på "ett varv runt kvarteret" kom det en veteran/ett stickproffs som skulle göra ett försök. ("Men ojojoj, så här tjocka lår har jag inte sett på väääldigt länge" var hennes reaktion på Lillis) Men hon fick inte heller till det så det slutade med att dom fick raka en fläck i huvudet och sätta droppet där.
När doppet väl kommit igång och Olle somnade fick han nedsatt syresättning och därmed en "grimma" med syrgas. Det gick bra en stund men efter att han slitit ur den på 111:e gången fick jag en mask istället som skulle hållas över näsa och mun på honom... Det roade jag mej med hela natten, men Olle fick iaf sova en stund och imorse behövdes ingen syrgas.
Vid lunch kopplades doppet bort och Olle drack lite vätskeersättning och vi fick åka hem runt kl 14. Nu dricker han lite och det han får i sej kommer ut inom 5 minuter bakvägen, men vi hoppas på att slippa åka in igen. Eftersom vi låg isolerade blev tristessen för oss båda snabbt påtaglig. Nu är han uppe och går iaf och febern ligger runt 38.
 |
| Här har vi precis kommit till avdelningen... |
 |
| Här har droppet efter mååååna stick kommit på plats i huvudet |
 |
| Trötta var vi båda två |
 |
| syrgas-grimman på plats för stunden |
 |
| Men idag kom Lillis igång igen |
 |
| och i bilen på väg hem slocknade mammas hjälte... |
3 kommentarer:
Fy vilken pärs. Jag kan bara försöka förstå hur ni mått i natt. Inte bara Olle utan även du och Christopher. Fy fan! Det gör ont i ett mammahjärta!
Hoppas att han kryar på sig snabbt nu!
Irma kräktes två gånger idag hon också, men jag tror det beror mig. Hon matvägrar och jag trilskas. Då kväljs man och tillslut kräks man...
Åh...stackars lilla sötisen. Och stackars lilla mamman. Stora kramar till er båda.
Men lilla vännen :( Fy så jobbigt för er alla! Hoppas han är bättre nu!!
Skicka en kommentar