"Som en 30-åring!" har alltid varit ett uttryck jag använt om sånt jag är för ung för... Vissa klädesplagg, uttryck osv osv... Igår när vi var på stan hittade jag ett par byxor som alltid varit "Som en 30-åring!"-byxor för mej. Men jag tyckte att dom var fin och såg mej med dom och en vit blus i sommar. Frillan jag hade innan jag klippte mej senast var lite av en "Som en 30-åring!"-frilla. (Men den är ju borta nu- gud be vare mej väl...) Men nu när jag börjar tänka på saken så blir jag ju faktiskt 28 i år, det är bara två år kvar till 30! Herrejävlar! Jag kan inte påstå att jag lider av någon åldersnojja med tanke på hur många vuxenpoäng jag bär omkring på, men vad ska nu hände med "Som en 30-åring!"? Ska jag behöva ändra om det till "Som en 35-åring!"? Det klingar inte alls lika bra... :/
När jag träffade Christopher var jag 22!! Rena barnet, ändå hade jag hunnit göra massvis med saker mellan studenten och honom, på 3 år. Nu har vi bott här i huset 3 år! Tiden rusar tydligen iväg ju äldre man blir. Vad gör jag om 3 ytterligare år? Bor vi kvar här? Har vi fler barn? Om 3 år är Olle 4 år!!!
Var tid har sin charm! Jag älskade singellivet med bögarna i Sthlm, med surt vin och cigg till middag en tisdag. Men nu är jag på något vis lycklig på ett djupare plan. Pölsa och potatis med rödbetor åt vi till middag igår, ikväll blir det nog kyckling... Jag är i allra högsta grad en rastlös person, men jag trivs ändå på något vis med Svensson-livet. Alla "utsvävningar" blir roligare och uppskattas mer!
Jag är nöjd! Jag har hittat rätt! Jag har gjort det man "ska" göra och nu har jag hittat hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar