Jag kan reta mej på överpretentiösa människor, eller är det kanske jag som är det eftersom det stör mej? Nåväl, idag retar jag mej på internationella kvinnodagen och alla åsikter om denna.
"Åh, internationella kvinnodagen, typiskt att resterande 364 (365 i år) dagar per år är männens dag"
"Grattis alla kvinnor på er dag!!"
"Idag ska vi kämpa för jämnställdheten!"
Stopp stopp stopp!!!
Kollade precis i almanackan, och nej, det står inte internationella mansdagen på resterande dagar!
Kvinnornas dag? På vilket sätt?
Kämpa för jämnställdheten, visst, ge männen en egen dag!
Eh, det är bara att inse. Det finns två kön! Två väldigt olika kön! Det ena står ut och det andra in!? Vi ÄR olika, och det finns olikheter bland de likkönade också. Vad gör det egentligen om männen är fysiskt starkare? Och vem skadar det att kvinnor är känslosamma? Jag är så less på tramset! Sen säger jag inget om att det ska vara lika lön för samma arbete osv, det borde absolut vara en självklarhet... Och självklart finns det kvinnor som är känslokalla och starka som oxar och tvärtom, hur kul vore det egentligen om vi var exakt lika?
Vår familj är antagligen väldigt jämnställd enligt många, vi gör de vardagliga hushållssysslorna tillsammans, vi delar på föräldraledigheten osv osv. Visst, jag lagar oftast maten och Christopher skulle aldrig komma på tanken att skicka ut mej för att skotta snö. Jag har inget emot att laga mat, och Christopher kanske inte njuter av snöskottning direkt men let's face it, han är starkare och därmed faller det sej ganska naturligt att han gör de tyngre jobben.
Men okej, det heter ju faktiskt internationella kvinnodagen och världen ser ju inte ut som Sverige, men vad gör den här dagen/vi för att öka jämnställdheten i världen? Vad kan vi göra?
Nä, nu ska jag gå och packa inför resan till Sthlm. Japp, det är jag som packar, men då blir det ju rätt också ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar