LORD!

Idag är jag hemma från jobbet, varför? Det ska jag berätta.
Imorse var vi i badrummet som vanligt och jag gjorde mej redo för att träffa folk. Olle poade på som vanligt med nåt glasögonfodral och en sked. Jag gick in i sovrummet för att dra på mej en tröja (Och det var verkligen allt jag gjorde, 30 sekunder?) När jag kommer till badrummet är Olle borta! Jag fattar direkt var han är och precis när jag vänder mej mot hallen hör jag: Booom, trudilutti- BOM, bom smäll och ser Olle komma flygandes ut för trappen! Han blödde lite på läppen och grät en kort stund, sen var allt bra igen och jag kände mej cool-lugn. Packade ihop alla saker och tog med Olle och hoppa in i bilen, fortfarande rätt lugn men skärrad. Men sen medan jag pratar med syrran i telefonen börjar jag tycka att Olle stirrar ovanligt mycket, och sen slocknar han. DÅ kom hönsmorsan i mej fram och jag ringde 1177. De sa att han behövde observeras och väckas varje kvart då han sov. Jag försökte väcka honom men tyckte jag fick ganska usel respons. Han rörde sej, men vaknade lixom inte upp fast jag kladdade och pratade med honom... Då kändes det inge roligt att köra iväg honom till farmor i Gnarp, ifall han skulle spy eller nåt så tar det ju en stund att ta sej till sjukhuset därifrån. Så jag blev hemma idag, med en kille som redan tycks glömt skräckupplevelsen vi delade imorse. Han leker för fullt och jag sitter med mitt dåliga samvete och skämms!
Jag kan inte annat än säga att när man menar att det snabbt och lätt händer olyckor med barn- DÅ är det verkligen supersnabbt!!