Har haft en riktig kanonhelg! Olle är på topphumör och allt är just nu väldigt bra... Olle ligger i sin säng och ska sova lunch och jag satte mej nyss i soffan för att slösurfa lite. Av något makalöst korkad anledning googlar jag ordet sorg, och så känner jag hur det bränner till i ögonen på mej och jag börjar gråta. Ibland kan jag sätta mej och provocera mej själv genom att börja tänka på mamma, lyssna på "hennes" låtar osv, bara för att jag vill gråta. Nu var verkligen inte målet det utan jag vet inte riktigt vad som hände... Mitt undermedvetna? Är det så att jag skäms för att jag mår bra och därför styr mitt undermedvetna in mej på att må dåligt. Varför kan jag inte bara få må bra? Får man inte det om man har förlorat sin mamma? Jag sörjer mamma 24 timmar om dygnet, räcker inte det?
Jag blir otroligt frustrerad över att jag inte vet hur jag ska hantera sorgen! Vad ska jag göra? Hur ska jag göra? Hela tiden försöker jag hitta vägar att gå och förklaringar till mina känslor. Kontrollmänniskan i mej har tagit över min sorg... Jag skulle vilja ha en checklista att bocka av för att bli färdig!
Nu ältar jag antagligen i sånt jag redan skrivit, men så är det! Jag vet inte hur jag ska komma vidare, jag har stannat upp. "Gå och prata med någon" har jag gjort, men tydligen finns det inga svar. "Alla sörjer olika" "Det finns inget rätt eller fel" "Ta det i din egen takt" Men helvete! folk sörjer ju hela tiden, kan ingen bara ge mej en lösning? Jag vill veta hur man gör!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar